OS-Sjal

Under OS så stickade jag klart den "skiraste sjalen". Nu är den även blockad och klar. Men tusan, den behövde 2 puzzel att blockas på.

Min modell är INTE sonen utan en av hans stora, så kallade tuffa kompis. Jättegullig kille. Jag som känner dom tycker inte att dom är skrämmande men jag har förståelse för dom som tycker det. Har så påpekat för grabbarna som inte tycker att dom är nå speciella.

Men det var ju sjalen jag ville visa. ÄLSKAR den.

Tänk vad nyfikna mina hundar var när vi skulle fota. Det gick inte få dom att flytta på sig nå långt bort. Bara svansade runt våra ben, dom små raringarna.

Tack alla goa vänner för att ni finns

Att veta att ni finns alla ute i vida världen kan göra underverk. Jag tar en dag i taget och tänker nog snart fylla halva cybervärlden själv.

Jag har en liten, liten dunge där jag rastar mina hundar 1-2 gånger om dagen. En sån där kiss och bajs hörna ;D.
I höstas fann jag en liten lysticka på en liten klen rönn (som nog blivit övergödslad).
Lysticka är en slags träsvamp som växer på älggnagda eller halvdöda rönnar och i sällsynta fall på björk. Med lite pyssel och gifter (ammoniak) så blir det en underbar lilafärg på ullgarn av den. Men det är sååå svårt att finna nog av den lilla lejongula svampen.
Så jag blev jätteglad när jag fann på en så här mitt i stan liksom. Lade den till samlingen i hopp om att jag ska hitta mer när snön börjar tina bort.

I vilket fall som helst så fick nog mina hundar lov att gödsla lite mer därinne en dag. Det hade blåst rätt bra dagen innan så flera tunga grenar från träden hade fallit ner.
Där gick jag och surade...men vad tusan...hmm...björk?
Ut i djupsnön i gympadojerna (jo, jag låtsas att det är riktigt vår)...slurp, sa det, så hade jag snö upp till halva vaden.
Jo men visst är det...nää...joo...jag dök ner i snön o slet upp en stor gren och där satt den. Den med stort D. Jösses o kära nån, jag har aldrig sett så stoooor lysticka och ännu mindre på björk.
Vad ska jag med landet till när gobitarna växer i stan? Nåja, luften är trevligare på landet.


Dom jag funnit på förr har varit på sin höjd en centimeter.

När det ingen ork finns i kroppen...vad gör man då?

Har fått ett underbart garn i bytarpaketet från garn&thé bytet. Likt solens varma strålar skiner det mot mig där jag lagt det på hylla bredvid sängen, i hopp om att jag ska få en färgenergikick av det. Det fanns lite annat godis med i paketet också. Ni ska få se.

Underbara tulpaner med sötaste girafferna. Ett thé som jag knappt nämns dricka, bara glutta lite på locket och lukta på det, som vår vän Ferdinand. Kvittenthé, pröva det om ni inte gjort det, gottigotti. Ett lite grövre lila garn som jag klurat ett tag på vad jag ska göra med. Tror jag har ett höstprojket på G för det i tanken.

Vem som skickat till mig? www.kamolini.blogspot.com Tusen tack för ditt underbara paket som lyste upp min tillvaro, och gör ännu :D.

Annars så tycker jag att det mesta är sååå himla jobbigt just nu. Vill mest bara sova. Det finns liksom ingen reserv kvar i kroppen.
Jag går till jobbet och gör det jag ska. Ingen där märker något. Varken chef, personal eller dom gamla. Det är ju bra, då är jag ju ännu professionell nog för mitt jobb.
Men hemma märks det. Jag tar mig inte för något.
Sockstickandet är liggandes ( blir väl klart till nästa vinter).
TVn kan stå på men jag vet inte vilket program som visats. Jo, melodifestivalen minns jag.
Samma mat serveras mest alla dagar i veckan (matlådor från frysen).
Röjt undan lite skulle jag behöva...men det får vara till midsommar...eller jul.
Hundarna tycker jag är urtråkig för deras promenader är inte som dom borde. Dom är kortare och långsammare.

Far en låt i skallen mellan varven.

Jag undrar om dom ser, undrar om dom ser, att clownen inte ler...