Eller ett sätt att få själen att må bra.
Hur som helst så har vi alla...nåja, många av oss då, olika intressen.
Jag har ett relativt nyfunnet intresse som jag verkligen vill och tänker utveckla, även om det kommer ta lite tid.
För tid är ju en bristvara när många ska vara med att dela den.
Jag jobbar heltid, måste eller i alla fall bör träna två gånger per vecka för att kroppen ska orka med heltidsjobbet, har mina två hundar som vill ha sin beskärda del och mina, än så länge, fyra barnbarn. Där vet jag ju aldrig när det blir fler :D. Sen gillar jag ju att sticka och sy.
Och ja visst ja, jag har ju ett hem att sköta också...ja ni vet, tvätt, städ, inhandling av mat och tillagning av den dessutom, då jag inte gillar halvfabrikat. Rädd för kemikalier, hormoner, genmanipulerad mat och så vidare. Men jag ÄLSKAR choklad.
Visst rimmar det väldans dåligt?
Men jag SKA lära mig att fotografera bättre än jag gör idag. För det är så himla skoj. Men som sagt, det får ta den tid det tar.
Jag såg ut genom fönstret en morgon och fann detta avtryck. Nästan som en fossil. Man ser att näbben var öppen vid tillfället. Undras just vad som hände när avtrycket blev till. Skulle kunna vara en hemsk förklaring till det hela likaväl som en simpel sådan. Bara låta fantasin flöda.
Så här stilla är sällan mina två grabbar som håller mig i kondition. Det är en av mina tidigare hundar som vunnit den på en utställning. En av mina hobbies, hundar.
Även min underbara Anders har sina hobbies. Både i smått såväl som stort format.
Fick ett litet skott av Mönjelilja från min dotter i somras. Den har stått i kallaste fönstret, bortglömd och nästan utan vatten hela vintern. Slängde ett öga på den i veckan här. Fy vad jag kände mig dum mot blomman. Tacken för den vanvård jag gett den är detta. Jag låter bilden tala. Men jag ska bättra mig, lilla blomma där.
Köpte mig en påse kaktusfrön. Upp till 90 dagars grotid stod det på påsen. Men en liten goding är på väg.
Jag gillar verkligen blommor, även om jag har en viss förmåga att glömma ge dom vatten.
