Smygande fågel i ett blomsterrus

Jag fick ett fint litet paket av min bloggvän Margita i början av veckan.
Nu slipper jag frysa om fingrarna.
Jag nämnde att det var så svårt att skriva med fingervantar.
Då dök dessa smygvirkade underverk ner i min brevlåda.

Bevis på att blivit fler småfåglar i någon av mina holkar.

Min vita pelargon med rosa öga, börjar anta en helrosa färg.
Men det är helt OK för mig.
Den får bo kvar ändå.

Tänk vad ogräs kan vara vackert.

Vårruset gick av stapeln i tordsdags.
Väldans bra väder och jättehärligt sällskap.

Ögonblicket

Vårregnet strilar sakta ner.
Och jag tog mig ut med paraplyet och kameran, igen.
Grannarna undrar säkert vad det är för tok som kryper, ibland på alla fyra, i blöta gräset med paraplyet tryckt tätt intill huvudsvålen.
Vad spelar det för roll?
Bara jag lyckas få några bra bilder mellan varven.
Idag kröp jag inte, jag gick faktiskt upprätt hela tiden.

Läste en av våra kvällstidningar på datorn.
En artikel var om en stor datasida´s "pinsamma pr-kupp" mot annan datasida.
I artikeln finns en bild på ett öga med sidan´s logga.
Jag tog och gjorde en liknade bild.
Skillnaden är att jag inte använt ett endaste uns av fotoprogram för att få till den.
Lite tålamod, bra inställning OCH en härligt samarbetsvillig modell.

Sen finns det modeller som totalt vägrar att samarbeta.

Och dom som man inte ska gräla med.

Bland barnbarn och tulpaner

Tulpaner dyker det upp både här och där på tomten.
Jag grävde och grävde i höstas i alla jordhögar som förra ägaren lämnat efter omdräneringen av huset, och fick upp 3 hinkar!!! med lök.
Lika förbaskat så pluppar dom upp på det mest märkliga ställen.
Fast...dom är ju granna.
Så dom är mer än förlåtna.

Besök hade jag en dag av underbara sonen med lika underbara sonsonen.
Mästerfotografen själv ville visst vara med på bild, men lite i smyg.
Tusan att jag glömde bort den där spegeln.

Prins Fabian fattar inte att farmor måste ställa fåtöljen på bollen.

Prinsessan Emma följde med sina föräldrar när dom skulle hämta byggställningen, efter våran senaste motorsågsmassaker.

Nu har eken gått i graven.
Då det stackars trädet var berövat halva sidans grenar av föregående husägare, så såg det bedrövligt ut.
Dessutom var lutningen mot huset.
Så med brott mot alla säkerhetsföreskrifter, en väldig massa mod och en ännu modigare svärson, så kapades den bit för bit.

Jag kan bara inte låta bli återspeglingsbilder.
Lacken i min gamla Volvo må inte vara i bästa skick, men den duger till en hel del.

Fågelbadet efter en regnskur.

När inte fingrarna lyder

Så får jag hitta på annat än stickning att fördriva tiden med.


Likt en diamant i skyn...
Men någon diamant är det ju inte.
Fast för många skulle det vara guld värt att få dessa droppar.
Och i skyn fick den inte vara kvar.
Den här droppen har fått nöja sig med ett litet lupinblad.

En liten stuvbit och en dragkedja som fyndats på Erikshjälpen.

Ännu en stuvbit från min senaste tygköpsorgie.
Och ett 80-tals mönster som jag haft ända sedan?
Just det, början på 80.

Detta inköptes faktiskt på metervara och till fullt pris...hemska tanke.
Så jag kompenserade det hela med ett mönster återigen från det ljuva 80-talet.
Fast den här gången fyndat på röda korset för en tia.

Knapparna har jag haft liggandes i runt 15 år i väntan på rätt tillfälle.

Den långa bloggen

Den blir väldans lång med alla foton, och så ska jag dessutom få in någon text därtill.
Då kan det tänkas att den blir en halvmeter eller två.
Kanske bäst att låta bilderna tala för sig själva.

En förmiddag på den lilla fiskeön Spikarna, som ligger i förbindelse med Alnö via en enfilig träbro för biltrafik.
Där kan man finna allt från fiskeprylar till vacker utsikt.
Eller underbara lavar till vackra stenar.
Även lämningar efter slarviga människor.