Lite knep och knåp och sen lite färg

Jag fann en sommarjacka för en struntsumma á 47 kr på min favvobutik.
Nu är ju inte vitt min färg precis och dessutom så tyckte jag den var en aning lång.
Varför jag köpte den?
Jag fick en plan :D.

Jag vet hur både sax och symaskin funkar så...fram med båda delarna.
Och ett litet inköp av färg á 36 kr.
Och vips så har jag, en för mig, helt underbar sommarjacka.
Total kostnad blev 83 kr och tid vid sax och symaskin ca 30 min, och en vända i tvättmaskinen för infärgning.

Broomsticklace har jag hört talas om via cybervärlden och dess alla mysterier.
En jättegrov sticka, virknål och lämpligt garn behövs.
Jag hade inga stickor i 20 mm så jag stal ett kvastskaft jag fann i källaren.
Såg, morakniv och sandpapper fann jag också där.
Kapa, tälja och slipa,slipa, slipa...så där ja, en sticka på 24 mm klar.
Sen satte jag igång och experimenterade.

Färdig och min egen design.
Broomstickbård, tappade stickade maskor och virkade stolpar blev en väst till en prinsessa.

Helt utan ansvar eller hur funkar det?

Det är den stora frågan.
Yngsta sonen har nu fyllt 20 år.
Då slipper man som förälder vara ekonomisk ansvarig för sina barn.
Är det omvänd situation då eller?
Någon som vet?

Aasch då, skojas bara.

Men nu har jag inga barn längre utan vuxna barn.
Känns både och.
Men jag har ju underbara barnbarn som förgyller min tillvaro.

Sytanten har varit i farten igen.
Grönt är visst trendfärgen till våren, i alla fall enligt tygtanten på tygaffären.

Sytanten tänkte även på att det blir sommar.
Hoppas den numera vuxna sonen blev nöjd.

Halloncheescake så blank och fin, fann jag recept på här.
Mums, vad den var sommrigt god.

Choklad/Citroncheesecake, även den blank och fin fann jag här.
Smaskens tröstkaka vill jag lova.

Inte sååå konstigt att tårtorna blev sååå himla goda och fina med tanke på vem som gjorde dom.
En sådan hjälpreda är det inte alla som har.
Oj vad hon vispade, smakade, pratade och diskade.

Vår stuga har rymt

När jag kommer ut på morgonen med våra hundar så upptäcker jag detta.
Men vart har vår stuga tagit vägen?
Förvisso har det blåst men...jag tyckte nog inte att det tog i så pass att hela stugan försvann.

Jaaa men just det ja hahahaha, hur kunde jag glömma?
Vi hade ju en liten flytthjälp här kvällen innan.
Så äntligen sker det som jag drömt om ända sedan vi köpte huset.
Låter som vi bott här i 100 år fast det "bara" blir 2 år till sommaren.


Och här var det meningen att en liten filmsnutt skulle komma men...
SKITEN VÄGRAR JU GÖRA SOM JAG VILL.
Den kanske dyker upp här en annan dag då tålamodet inte brister.
Filmen alltså.
(Om jag nu någonsin får så mycket tålamod).

Nu står den tryggt på sin nya plats.
Vad som ska ske där?
En utveckling av det hela kommer att ske under våren.
Viss planering är förbered och viss planering är kvar i tanken än så länge.

Drömmar om hantverk och fotografering

Ja här händer det inte mycket.
Varken just här på bloggen eller i hantverksväg.
Men jag tänker en väldig massa på båda delarna, och smider en massa planer.
För sen, ja SEN, då SKA jag minsann.

Vadå?

Hantverka en väldans massa förstås, för jag har nördat fast vid youtube.
Ojojojojsansa, vad otroligt mycket skojsigt det finns att lära sig där.
Som "broomsticklace" ( jag hade inga stickor 20 mm så jag tejpade ihop 2 stycken 10 mm bara för att få prova), en hel ny värld inom stickmaskinsfunktioner (och jag som trodde att jag kunde med mina stickmaskiner).
Och så har jag funnit en och annan tävling, och som tur är så är det lång, lång tid kvar innan sista anmälningsdagen.
Så då hinner jag bli "som folk" igen...nåja, så gott det går då.
Kan ju vara svårt att få mig "som folk".


Min underbara Anders gör sitt bästa för att skämma bort mig.
Jag fick ju en rejäl uppgradering av kamera i julklapp av honom.
Hittade en del bra fototidningar som förklara på ett enkelt sätt om kamerans alla mysterier.
Bra tänkte jag, lagom tungsam sysselsättning just nu.
Men vad händer då?
Ja men givetvis så slutar kameran att fungera på ett normalt sätt.
Så nu är den skickad till kamerasjukhuset för besök och den stackaren blev ju inlagd.
Så varför klagar jag som får vara konvalescent hemma?
Jo, för att jag saknar min kompis förstås.
Han blir nog snart utskriven så vi kan börja utforska den där lite hemlighetsfulla världen igen.
Så jag fortsätter att läsa tidningarna i den långa, långa väntan.


Jag har tröstat mig med den lite äldre kameran så länge.
Och den går då inte av för hackor den heller.