Lite nytt och lite gammalt

 Favorit i repris då min förra Zebraklänning krympte (äldsta dottern nöjd) på något märkligt sätt.

Fukt i garderoben skulle jag tro.

 Även denna modell är en repris, dessvärre är inte tyget alls girafflikt som den förra toppen var.

Den gamla måste jag läst fel på storleken (yngsta dottern nöjd) när jag sydde, för den blev på tok för stor.

 Får trösta mig med detta underbara salladsbestickspar som jag fyndade på loppis för ringa 60 kr.

 Myrorna sålde 280 gr garn för 40 kr till mig.

TACK

 Och 1.2 kg ullgarn för 50 kr.

TACK IGEN

Ska färgas framöver med kool-aiden jag köpte för säkert 2 år sedan men inte kommit till skott med.

 Det högra mönstret köpte jag via en hantverkssida på facebook för 50 kr.

Det vänstra skämdes jag nästan att köpa.

Varför?

10 kr och dessutom oöppnat!!!

Frösö zoo var resans sista etapp

Jakten på giraffer finns alltid i min skalle.

Och fast jag kollade på Frösö´s hemsida att inga giraffer fanns där, så ville jag nog in en vända ändå.

Och trots att jag inte gillar att se alla magnifika djur i konstiga miljöer så blev det ett besök.

En apa satt i en rätt mörk inhägnad med fönster högt upp, blicken i dennes ögon...nä fy, jag lägger då inte ut den på bild.

Den fick mig tårögd.

Denna herre hade förmånen att få vara utomhus och tigga godis.

 Och denna såg mest arg ut, fast det gjorde alla i den buren.

 En plastflamingo, sa jag till min goa Anders.

Hahaha, då rörde den på sig.

 Unggrabbarna gnabbas även i denna flock precis som hos oss människor.

 Han blev lite sur på mig.

Sa att han faktiskt hade velat kamma sig först.

 Shiba?

Näe, Dingos.

Och ungarna som sprang fram och åter utanför buren trodde vildhundarna lekte men...

 ...kollar man blick och kroppshållning på djuren så hade jag inte velat tappa in nått barn där.

 Dagens sötchock.

 När vi kom så hade Harry brev i lådan från sin kennelmamma.

Ristafallet och dess ö

Vår resa fortsatte mot Ristafallet som bjöd på uppehåll.

Mitt i fallet finns en ö som är fridlyst, så fallet kan ses antingen från norra sidan eller södra.

 Och här svänger älven tvärt till höger, vilket jag inte förväntade mig.

 Härifrån ser man fallets delning.

 Den är vacker vår natur.

 Resan fortsatte mot nästa mål.

Tännforsen i regnig skrud

Ett ihärdigt hällregn följde med oss på resan upp till detta mäktiga fall.

Vädergudarna var vänliga nog att låt det bli uppehåll när vi gick runt oooohandes och ååååhandes för att beskåda vattnet som flödar över klipporna.

Men vattnet som flödade ner från molnen svor vi över!!!

Märkliga varelser vi är vi människor. 

Detta var vad som mötte oss när vi kom nergåendes på den väl upptrampade stigen från parkeringen.

 Sockertoppsgranar naturligt formade.

 Utsiktsplattan (som gjorde så jag höll på att kräkas och vilja krypa baklänges in på alla fyra) ger närhet till vattnet i form av ett finfint duggregn, så mjukt och lent. 

Skulle jag haft modet att stå kvar någon längre stund hade jag nog fått futkskador.

 Inte blev min svindel nå bättre när jag vände mig om för att gå in i till fastare mark.

Så här på bild ser jag det vackra ,men när jag stod där snurrade allt.

 Tack Inlandsisen, tack Allemansrätten och ett stort TACK till alla ni som protesterade högljutt mot ett kraftverksbygge på denna underbara plats.

Tänk om ni inte gjort er hörda.

 Kl 20:00 grillades det och solen glimtade fram, högt upp på himlen.

 Efter disken (slänga papptallrikar i en soppåse), kurade vi ner oss under goa täcken och en önskan om mer stoppning på rumpan.

Uppladdning och urladdning

Vår underbara Harry ger mig så mycket uppladdning genom sitt härliga sätt.

Och sitt behov av att vara ute i naturen.

En tur till mitt ena uppladdningsställe.

Fågelreservatet som även är beteshage för dessa köttdjur.

Ibland är det bäst att bilden får tala och låta fantasin flöda.

Liten och skör stod den där i all färgprakt.

Jag har ett galet projekt på G.

  

Har länge drömt om att göra ett kakfat.

Nu har jag gjort ett som jag ska fylla med lite kakor.

Sen beger vi oss, kakfatet och jag, till en vän som ska hyllas.