Harry har något att säga, låt höra.
Drottning av hundöarna är Stina.
Alla "nya" motionärer välkomnas med glada tillrop.
Puh, pust, jobbigt det här...
...när man har korta ben.
Även tvåbenta nyanlända möts av samma glädje.
Här kan man verkligen ge järnet och sträcka ut.
Men familjediskussioner lägger vi andra oss inte i.
Kort paus för att glädja våra tvåbenta, så dom inte blir ledsna över att vi inte hinner ge dom så mycket tid just nu.
Nu tar vi en intervallrunda igen.
Sisten i är en kruka.
Min matte kan då konsten att göra mig lycklig.
Så många "gamla" vänner jag fick möta.
Som ena vännens mamma sa: Heeelt magiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar