Sundsvall...

...i sin höstskrud på mitt sätt.

På gångbron mellan Casinot och Clas Ohlsson´s i södergående riktning.

Samma bro fast i norrgående riktning.

Vy från Norra Stadsberget.

Stadskyrkan från Norra Stadsberget.

Datorhaveri med allt vad det innebär

Ja men hur korkad får jag bli?

Fast egentligen beror det på ren o skär lathet.

Min dator gav upp så där bara en dag, totalvägrade lyda mig.

Ååååh, alla mina bilder (tusentals) putsväck för det går inte att öppna hårddisken.

Jag vet, jag vet, man ska spara det man vill ha kvar på USB eller skivor men jag har INTE gjort det.

Varför?

Jag knäpper så mycket kort och det är många som ska raderas och sorteras i mappar och när jag kommer dit så räcker inte min tid till liksom.

Fast innerst inne vet jag att det beror på att jag tycker det är så jäkla tråkigt så jag har struntat i det.

Men....min goa sambo Anders...han var och köpte mig en för tidig julkklapp (ny dator) och tog min gamla hårddisk i sin dator och lyckades öppna den där.

LYCKA :D

Jublet måste ha hörts vida kring.

Så vi (Anders) ska föra över alla bilderna till min nya dator och gissa vem som kommer spara allt dubbelt upp?

Just det: JAG (fast jag måste lära mig hur man gör först).

 

 Så jag lagade en liten middag till min älskade som tack.

Pilgrimsmusslor med avocadocreme

Vin: Fontana Candida Frascati

 Sötpotatis, bacon/timjanstekt vildandbröst, äppelsås och sockerärts/tomatsallad

Vin: Antè Barbera d`Asti 2009

 Körsbärskompott, vaniljglass och chokladsås

Vin: Amontillado Superiro

Lady in red...

 eller i vart fall rött tema.

Fick för ett tag sedan beställning på en kudde.

Det tog lite tid innan jag kom igång på grund av olika orsaker, men nu är den klar.

Vad alla krumelurer står för?

Överst är chevrolet`s emblem.

Det är en -65:a.

Och en Impala.

Det är inte helt lätt att översätta bilder till stickmönster så att det blir exakt men jag känner mig nöjd.

 Och så har mitt efterlängtade tyg kommit.

Rött ylleliknade kapptyg från Sverige och roliga knappar från Tyskland.

Jag blev helt såld på detta underbara foder, även det från Tyskland.

Så nu kliar det i fingrarna att sätta igång och skapa något, förhoppningsvis, snyggt och ljuvligt till mig.

Jag kan bara inte bestämma mig för vilken modell jag ska ha.

Har visst för många att välja på...känner mig som en åsna mellan massa hötappar just nu.

Blunda...snurra...och peka...njaaa...jo, kanske jag gör så.

Rainwar...

eller som det heter hemma hos mig:

Nu är det krig mot skitvädret.

Jag har laddat med ett motionsregnställ, alltså ett som andas så jag inte känner mig som om jag går i en plastsäck.

Harry fick ett regntäcke av sin "mamma" när han flyttade hit.

Och jag fyndade ett väldigt billigt för lite kallare blötvädersdagar.

Kameran har fått sig en egen vattentät ryggsäck...

med praktiska fack och stötsäker.

En 50-årspresent till mig från min släkt.

Och så skickade jag efter ett praktiskt regnskydd att klä på kameran och ev. stativ.

En öppning för linsen, en för stativ, en för handen och ett smart fönster så jag ser att ställa in kameran rätt.

 Så nu kan jag inte skylla på dåligt väder.

Sorg och glädje

Vi har förlorat våra båda hundar inom loppet av 5 månader.

Hur gör man utan hund?

Jag vet sannerligen inte.

Av en slump fick jag nys om en kille som behövde ett nytt, kärleksfullt och långvarigt hem.

Jag ringde och pratade med hans "mamma" och det bestämdes att hon skulle åka upp till oss med "sonen".

Ja på den vägen är det nu.

Harry...

han stormade in i vårt hem precis som i våra hjärtan.

Han hatar vattenpölar och vått gräs men sjöar eller vattendrag, det är skoj det.

Inte vet jag vad han sökte på botten men det bubblade skojigt när han blåste ut luften.

Ett gäng kompisar i blåbärsskogen.

Och en brutta vid namn Astrid i lingonskogen.

Någonstans i Sverige

Jag har varit på tur någonstans i vårt avlånga land.

Där mötte jag någon som skulle på en cykeltur, men denna någon kände sig ur slag, halv liksom.

Om det beror på intaget av innehållet från dunken bakom eller annat, det vet jag inte.

Inte heller visste jag att jag skulle hamna i senaste inspelningen av Top Model.

Jag lovade att inte avslöja alltför mycket, men en liten förhandstitt kan ju inte skada, eller?

Vila i frid Acke

Efter en tids sjukdom så har han gett upp vår lille man,

som blev en sån stilig karl.

 Aldrig mer får jag knåda dessa goa öron.

 Ingen kan stjäla av husses korvmackor som han.

 Alltid full i rackartyg och bus.

 Nyfiken och humoristisk.

I dag fick han sin egen molnpuff där han kan hålla ett vakande öga på oss.

 Du kommer alltid finnas med oss på ditt eget lilla sätt, vår egen ängel.

Äntligen har vårt TV-rum fått sitt ansiktslyft

TV-rummet när vi flyttat in

Och nu när vi satt vår prägel på det.

Varför rata "det lilla" och bara se överdådet?

Jag har fått mången blomster i mina dagar, den ena buketten mer konstnärligt utfört än den andra.

OCH dom är så otroligt vackra OCH jag har blivit glad över dom OCH njutit av både dofter och färger.

 

MEN...

 dom absolut vackraste blommorna jag har fått, det är dom där hopknycklade "per-i-hagen" med så korta skaft att jag fått lägga dom på ett fat.

Eller det där fånget med maskrosor som fläckat ner tröjan på givaren, med tillhörande insekter av alla de slag.

Dom buketterna har gett mig sådan lycka att ord inte finns för det.

 

Dom vackraste smyckena jag fått är dom där hopkrullade maskrosstjälkarna som legat i vatten.

Lagomt halkiga och kletiga men jag har använt dom.

Underbart sirliga örhängen och halssmycken.

Nej, dom finns inte kvar i mer än mitt minne, men där gnistrar dom mer än världens alla diamanter.

 

Och jag VET att jag kommer få flera sådana blomsteruppsättningar och smycken av min, än så länge, fyrklöver (barnbarnen).

Det gör mitt hjärta så varmt och glatt, för tänk vad mycken skönhet jag har att se fram emot.

 

I väntan på det så rotar jag i bland ogräs och vad finner jag där då?

Jag vet inte om jag har hjärta att kalla den blomsterprakt för ogräs. 

Hur som helst så fick en kvist komma in och förgylla mitt bord, det där, som ingen vill ha.

 

Den där maten...

...nu igen då.

Men hur lätt är det att låta bli att frossa när det finns så himla mycket underbart gott?

Som lantbröd med egna kokta rödbetor täckta med chevré från http://www.rotsjogard.se/Rotsjo_Gard/Valkommen.html  som toppats med hackade hasselnötter. 

Allt gratinerat och med ett stänk av hallon/basilkasås från Mittskafferi.

Potatiskakan kan vi inte få nog av, idag fick den sällskap av oxfilé, bifftomat fylld med skogschampinjon, persilja, en gnutta vitlök och hemlagad bearnaisesås.

Det hela fick avrundas med min tolkning av Peach Melba.

Och till slut så har jag äntligen investerat i en pastamaskin.

Så nu lär det väl bli pasta på längden, brädden och tvären.

Inte blev jag så ledsen när jag fann en bok för ynka summan 10 kr på Erikshjälpen.

Dessutom så var den i nyskick.

Mat och motion

Mat är något som min underbara sambo och jag stoppat i oss på tok för mycket av under sommaren.

Men det är så svårt att låta bli när det finns så otroligt mycket mumsiga recept.

Fast dessa har jag knåpat ihop efter mitt eget tycke.

Laxtartar med västerbottenost fylld baguette.

Potatiskaka, dijonkryddad helstekt fläskfilé (såsen minns jag inte!).

Så nu får jag nog lov att motionera lite extra.

Passar bra att använda kameran som vikt i ryggsäcken och jaga upp och ner i backarna efter vår vackra å som rinner en bit utanför Sundsvall.

Forsen kallas Stampen och är ett underverk i sig självt.

Vackert lugnt vatten ovan forsen, sprudlande och virvlande genom stenhällarna för att avsluta brusande och ettrigt innan den övergår till lugnet igen.

Vattnet har slipat och putsat hällarna så på vissa ställen är stenen len och böljande mjuk.

Och helt naturliga underbara fågeldammar pyntar kanterna.

Tack mina döttrar för en underbart, varm och rolig dag.