Jaktlycka av olika slag

Jag mår efter omständigheterna bra, i vart fall i kroppen men lite fel i knoppen är det ännu.

Tror det beror på att allt har skett så fort så jag har inte hunnit med.

Min cancer har tack och lov inte spridit sig till några lymfar, enligt Dr ska allt vara borta nu. 

SKÖNT.

Sätter gärna hjärnan i arbete med annat tänk än på det som varit.

Det blir alltså framåt.

Såg ett naturprogram där en trädgårdsmästare (som verkade vara en härlig prick) ympade in grenar från ett äppelträd på ett annat äppelträd.

Ja men HALLÅÅÅ...det verkade ju rätt enkelt.

Har tiggt åt mig några sorter som ingen av oss, alltså jag eller givarna, vet namnen på.

Så om mina försök tar sig och överlever så har jag tre nya sorter.

Ingrid Applevalley

Anki Appleridge

Karin Appleswan

                                                                                      

     Det gamla broräcket som låg slängt i långgräset när vi flyttade hit har fått sin nya plats och uppgift.

En röd vinbärsbuske blev uppspaljerad som blivande insynsskydd till min privata lilla hörna.

Acke och jag, vi har det lite långsamt nu när det "bara" är vi två.

Så vi tänkte så här:

Om vi sår ett greyhoundsfrö...

då kanske det blir en frukt av det fröet till hösten.

Vi ska vattna, gödsla, värma och skugga vår tanke efter bästa förmåga så kanske, kanske...hoppas.

Det unga paret som blev våra grannar för ett tag sedan har dessvärre också genomgått en förlust.

Kampen varade länge och var egentligen rätt ojämn om man ser till storleken.

Men till slut så orkade inte den unga skatan, fast den fick hjälp från sina släktingar.

Fascinerande att jag, som bor knappt 3 km från stadens centrum får uppleva dylikt på grannens tomt.

Lite kluven i mina känslor då jag såg fram emot att få skåda skatungarnas humoristiska upptåg under uppväxten.

Men...hur många skator går det på en sån där pippi?

Den gör sig verkligen så stor den kan för att jag ska backa undan.

Det gör jag så gärna nu när pippin bjudit på så tråkiga men underbart vackra bilder.

Vår stuga har rymt

När jag kommer ut på morgonen med våra hundar så upptäcker jag detta.
Men vart har vår stuga tagit vägen?
Förvisso har det blåst men...jag tyckte nog inte att det tog i så pass att hela stugan försvann.

Jaaa men just det ja hahahaha, hur kunde jag glömma?
Vi hade ju en liten flytthjälp här kvällen innan.
Så äntligen sker det som jag drömt om ända sedan vi köpte huset.
Låter som vi bott här i 100 år fast det "bara" blir 2 år till sommaren.


Och här var det meningen att en liten filmsnutt skulle komma men...
SKITEN VÄGRAR JU GÖRA SOM JAG VILL.
Den kanske dyker upp här en annan dag då tålamodet inte brister.
Filmen alltså.
(Om jag nu någonsin får så mycket tålamod).

Nu står den tryggt på sin nya plats.
Vad som ska ske där?
En utveckling av det hela kommer att ske under våren.
Viss planering är förbered och viss planering är kvar i tanken än så länge.

Tjo, vad det är livat i holken

Jag vet att det fanns somliga som inte trodde på min arkitektur, byggnadskonst och färgval, då jag snickrade och målade mina fågelholkar.
Det var för rangligt (luckan glappar lite).
För mycket och grälla färger (jag trodde djur var färgblinda).
Upp kom dom till slut och jag har hyresgäster i båda.
Fast att fota den blåa holken är svårt då jag inte kan gömma mig någonstans.
För att fånga gästerna i den gröna har jag slingrat mig runt äppelträdet för att "försvinna".
Och vips...så dyker pippin upp.

Iväg i en störtdykning.

Vänta...vänta...vänta...och vänta.
Fasligt vad barken på äppelträdet skaver mot kinden.
Ooooh det kryper något över armen också.
Bit ihop...biiiit iiihooop.

Kolla

Nu är det matdax.

Då drar jag mig sakta tillbaka och låter dom små få njuta av maten.

Gör om mig...

Skrek tomten till oss, när vi flyttade in för snart 1 år sedan.
Vi har inte gjort om så väldans mycket.
En bra grund behöver egentligen inte göras om.
Vi har bara gjort som mången plastikkirurger.
En del små ingrepp och lyft lite här och lite där.
Skurit bort, dragit, fyllt ut.
Finns massor kvar att göra, men sommaren är på tok för kort.
Dessutom så vore det synd om vi blev görolösa nästa år.

Dessutom så är vi inte på jakt efter den perfekta trädgården, bara en funktionell.
Men skönt att slippa ha en hel åker på gården.
Blir lite mindre hyresgäster (råttor och sork) om det är uppröjt.

Ögonblicket

Vårregnet strilar sakta ner.
Och jag tog mig ut med paraplyet och kameran, igen.
Grannarna undrar säkert vad det är för tok som kryper, ibland på alla fyra, i blöta gräset med paraplyet tryckt tätt intill huvudsvålen.
Vad spelar det för roll?
Bara jag lyckas få några bra bilder mellan varven.
Idag kröp jag inte, jag gick faktiskt upprätt hela tiden.

Läste en av våra kvällstidningar på datorn.
En artikel var om en stor datasida´s "pinsamma pr-kupp" mot annan datasida.
I artikeln finns en bild på ett öga med sidan´s logga.
Jag tog och gjorde en liknade bild.
Skillnaden är att jag inte använt ett endaste uns av fotoprogram för att få till den.
Lite tålamod, bra inställning OCH en härligt samarbetsvillig modell.

Sen finns det modeller som totalt vägrar att samarbeta.

Och dom som man inte ska gräla med.

Bland barnbarn och tulpaner

Tulpaner dyker det upp både här och där på tomten.
Jag grävde och grävde i höstas i alla jordhögar som förra ägaren lämnat efter omdräneringen av huset, och fick upp 3 hinkar!!! med lök.
Lika förbaskat så pluppar dom upp på det mest märkliga ställen.
Fast...dom är ju granna.
Så dom är mer än förlåtna.

Besök hade jag en dag av underbara sonen med lika underbara sonsonen.
Mästerfotografen själv ville visst vara med på bild, men lite i smyg.
Tusan att jag glömde bort den där spegeln.

Prins Fabian fattar inte att farmor måste ställa fåtöljen på bollen.

Prinsessan Emma följde med sina föräldrar när dom skulle hämta byggställningen, efter våran senaste motorsågsmassaker.

Nu har eken gått i graven.
Då det stackars trädet var berövat halva sidans grenar av föregående husägare, så såg det bedrövligt ut.
Dessutom var lutningen mot huset.
Så med brott mot alla säkerhetsföreskrifter, en väldig massa mod och en ännu modigare svärson, så kapades den bit för bit.

Jag kan bara inte låta bli återspeglingsbilder.
Lacken i min gamla Volvo må inte vara i bästa skick, men den duger till en hel del.

Fågelbadet efter en regnskur.

Ett härligt vårväder bjöd lördagen på. Förvisso blåsigt, men soligt och relativt varmt.
Då passade underbara Anders och jag på att utföra lite trädgårdsarbete i form av motorsågsmassaker...igen.
Men det är så vildvuxet på gården, eller har varit, för nu börjar det ta form som en normal trädgård som är normalt ompysslad.
Inte fanatiskt, utan bara så det går att vara i den.

Den här dagen stod vårat kära äppelträd på tur.
Vad gör man åt ett hysteriskt vildvuxet sextioårigt träd?
Utan att förnärma det alltför mycket.
Det växer nya träd i trädet kan man säga.

Vi tog bort två jättegrenar i botten.
Sen sågade vi ur alla döda grenar, och det var ett antal.
Men någon vidare beskärning hoppade vi över.
Vi ville ju som sagt inte förnärma visdomens träd alltför mycket.
Bara hoppas att det är nöjd med sin lilla men välmenta föryngring som vi försökt oss på.

Sen fortsatte jag en sväng med kameran genom våran gård.
Allt för att dokumentera underbara Anders bilfornlämningar.
Fast jag har gjort det med glimten i ögat.
För mina hundfornlämningar ska vi INTE dokumentera.