Lite nytt och lite gammalt

 Favorit i repris då min förra Zebraklänning krympte (äldsta dottern nöjd) på något märkligt sätt.

Fukt i garderoben skulle jag tro.

 Även denna modell är en repris, dessvärre är inte tyget alls girafflikt som den förra toppen var.

Den gamla måste jag läst fel på storleken (yngsta dottern nöjd) när jag sydde, för den blev på tok för stor.

 Får trösta mig med detta underbara salladsbestickspar som jag fyndade på loppis för ringa 60 kr.

 Myrorna sålde 280 gr garn för 40 kr till mig.

TACK

 Och 1.2 kg ullgarn för 50 kr.

TACK IGEN

Ska färgas framöver med kool-aiden jag köpte för säkert 2 år sedan men inte kommit till skott med.

 Det högra mönstret köpte jag via en hantverkssida på facebook för 50 kr.

Det vänstra skämdes jag nästan att köpa.

Varför?

10 kr och dessutom oöppnat!!!

I giraffens tecken

 Att jag är en giraffsamlerska har inte undgått mina närmaste.

Så här kände jag mig igår efter en trevlig kväll i rockabillystuk.

Fann ett underbart tyg hos http://www.tyg.se/ OCH till ett underbart pris dessutom.

Så klart att det funkar som bakgrund till mina egenfärgade ullgarner.

 

 Hade kvar lite fodertyg från ifjol, det passade bra till att fodra huvan med.

Jag gillar inte huvor där sömmarna syns.

 En giraffonepice är härligt att krypa in i när kvällen kommer och jag är trött efter en dag på jobbet och den dagliga timmesmotionsrundan med Harry.

Hittade en härlig stuvbit hos http://www.wahlmantextil.com/ .

Den fick bli en enkel vardagströja.

Snöyra

Tänk vad tiden springer på. Snart har halva januari gått och februari stormar fram. Snart har jag glömt hur mycket snö det var, hur kallt det varit och hur jobbigt jag tyckte mörkret var.
Snart, mycket snart kommer jag förtränga allt det där, för jag har redan satt mina första frön.

Men ännu ligger det ett tjockt, tjockt vintertäcke över mina blommor och buskar. Jag skulle ta mig en titt i trädgården för att se om allt var i sin ordning. Inga avbrutna grenar eller kullvälta träd och sånt.
I den nygrävda slänten mot garageinfarten har en märklig tingest gömt sig.


Vad tror ni? En ripa eller är det Kung Bore´s förklädda flygfä?

Den fick hur som helst vara ifred. Kanske den tinar fram till våren eller så lyser den med sin frånvaro ;D.

När jag hämtade in posten en dag mellan jul och nyår så fick jag lite huvudbry. När jag kliat svålen ett tag så fann jag ut vem som låg bakom.



En alldeles underbar, söt giraff. Tack min goa vän Susanne. Du vet alltid när jag är som längst nere i skorna.

Energitjuvar kan jag INTE skylla på

Bara som så att luften gick ur mig ändå. Ska inte bry mig om varför. Bara acceptera och ladda om.
Fast liiite tråkigt känns det när allt jag orkar sticka är sockar. Jag VILL verkligen göra något annat men finns ingen lust eller fantasi till annat.

När det känns så där motigt, ja då dyker min goa, goa Suss upp med en överraskning Hon måste verkligen kunna läsa mig som en öppen bok, men det gör mig ingenting. Inte när det är hon.

Jo men visst, en ny liten babygiraff med en smörkniv med mitt namn på. Lödskrivet och rättstavat. Inte alla som fixar det :D. Med stavningen alltså.

Sen så fick jag mig en härlig eftermiddag med två underbara kusiner. Mina två prinsar.

Min dotter med prins Fabian som jag är farmor till. Jupp, farmor.












Och prins Eddie som jag är mormor till.

Julen avklarad för denna gång

Min älskade, underbara Anders vet att jag älskar och samlar giraffer.

Vad jag vet om honom är att han är byggmodellsbiloman (vilket ord :D) så det sjunger om det. Undrar om det finns någon värre än han i detta land...ska vara hans bror då. Han har säkerligen i runda slängar runt 350-500 stycken, säger han. Byggda och obyggda. Jag tror att det är betydligt många fler. Jag skulle aldrig ta med mig hundarna hem till honom. Jösses, en svansviftning och vips...ja, resten kan väl alla ana? Dom finns ju överallt, nää, inte på toa, där brukar han lacka dom *L*.
Så han tyckte jag skulle invigas i byggmodellsvärlden på ett mycket, mycket diskret sätt. Ja, se själva...















Nog klarade jag utmaningen galant, för den går både framåt och bakåt som den ska efter beskrivningen.

Jag har haft en lunchstickning under hösten som nu ligger för blockning. Endast stickad på mina lunchraster som jag tycker är på tok för långa. Vad ska jag med en hel timme till? Jag äter på 20 minuter, så det skulle räcka med 40 minuters lunch till mig.
Hoppas få tid att sy ihop den under detta år.

Fyndade garn billigt på www.rusta.se och köpte 8 nystan utan en tanke på vad jag skulle göra med det.
Fann ett trevligt mönster på www.garnstudio.se, men jag förlängde 1 dm på kroppslängden. Mitt i allt insåg jag att garnet nog inte kommer räcka. Men tusan också...garnet var ett tillfälligt parti och kommer inte in mer.
Men vilken tur jag har. Det räckte precis, blev till och med lite, lite över...puuuh.

God Jul till alla goa vänner och bekanta

Nu är det dagen före dopparedan...härligt glad är jag, för nu kan jag andas ut.

Mitt fjärde barnbarn är hemma med sin familj igen. Prinsen fick på tok för höga gulsotsvärden så det blev två sömnlösa nätter när han låg inne på sjukan. Han föddes på en lördag och blev inlagd igen på måndagen. Uppkopplad på sladdar och apparater, sondmatning och EKG, mediciner och grejer, funderingar på blodbyte men han svarade bra på allt så han slapp bytet.
Det är verkligen inte roligt när man kommer in med sitt nya barn och personal sätter kanyl, tar prover och allt vad som är brukligt och den lille, lille bara ligger. Öppnar inte ögonen, ger inte ifrån sig minsta pip...det är då man blir riktigt, riktigt rädd.

Inte blev det bättre av att både jag och min äldsta dotter vaknade vid tre-tiden på morronkvisten och hade magkänslan om att något var fel. Vi ringde varandra så fort vi ansåg att timmen var lämplig och berättade om magkänslan. Usch, vad det kändes kymigt. Som tur var så hade vi helt fel. Så skönt att ha fel.

Men nu är han hemma och pigg och kry. Jag fick ju äran att hålla prinsen när han kom hem, endast 9 timmar gammal. För jag hade tillbringat dagen med hans storasyster.

Jag har julpysslat en del också. Julpaté har tillverkats, men jag kunde inte bestämma vad för sort jag skulle göra. Så jag gjorde en grundsmet och delade upp i tre olika byttor och smaksatte. En med tratt kantareller och enbär, en med oliver och soltorkade tomater och en med vitlök och mejram. Goda blev dom.

Sen så kom dom tre vise männen till mig, men inte på kameler utan giraffer. Till en smått bisarr kyrka där jag färgade glasyren med överbliven garnfärg. Inte såå himla vackert kanske men sällsynt och lite typiskt jag.

Blockningstajm och laster

Jahaapp, då var det gjort. Det där med jobbintervjuen. Tror det gick rätt så finfint. Så senast fredag vet jag om jag börjar nytt jobb eller inte. Kändes i alla fall kalasbra.

Har stickat i rena förtvivlan under veckan som gått för att få tiden till idag att gå fort, fort. Så idag har jag gjort det. Blockat min version av Aeoliashawl. Gjorde ju en egen uppläggning då jag inte fattade mönstret eller om det var språksvårigheter. Fick även korta ner början av alla upprepningar på Yucca-diagrammet och gjorde endast en. Jag är riktigt nöjd med slutresultatet och färgvalet. För jag tycker nog att alla dessa växter som designer har tänkt på skiftar i olika gröna och grönblåa färger. Kanske blev en aning mycket blått men man måste ju ha luft också *L*.




Insåg häromdagen att jag bör ta itu med dammtrasan lite. För min passion börjar se lite dammig ut. Hahaha, nä inte "underbara" Anders men alla mina giraffer. Har ett gäng sådana här och där i mitt vardagsrum. En hel del foton och tavlor men även mjukisdjur, prydnadsgrejor, ljushåller m.m.
Ett tag flyttade det in så många så sonen sa att om det kommer in en enda till så fick jag lov att flytta. Jag? Trodde ändå han skulle hota med att han skulle flytta men icke. Han är för go den lille (182 cm) rackarn. Ojojo, om han läser det här. Då kommer han muttra om att han inte är sååå liten, varken på längden eller till åldern. Men för mig är det ju så, att mina barn alltid kommer vara just det...mina barn.

Jag är ändå glad över att han inte antagit det här formatet, sonen alltså. Men han är rätt så tuff giraffen. Man kan ju undra vilket gym han går på och hur många lejon som vågar sig på den.