Jaktlycka av olika slag

Jag mår efter omständigheterna bra, i vart fall i kroppen men lite fel i knoppen är det ännu.

Tror det beror på att allt har skett så fort så jag har inte hunnit med.

Min cancer har tack och lov inte spridit sig till några lymfar, enligt Dr ska allt vara borta nu. 

SKÖNT.

Sätter gärna hjärnan i arbete med annat tänk än på det som varit.

Det blir alltså framåt.

Såg ett naturprogram där en trädgårdsmästare (som verkade vara en härlig prick) ympade in grenar från ett äppelträd på ett annat äppelträd.

Ja men HALLÅÅÅ...det verkade ju rätt enkelt.

Har tiggt åt mig några sorter som ingen av oss, alltså jag eller givarna, vet namnen på.

Så om mina försök tar sig och överlever så har jag tre nya sorter.

Ingrid Applevalley

Anki Appleridge

Karin Appleswan

                                                                                      

     Det gamla broräcket som låg slängt i långgräset när vi flyttade hit har fått sin nya plats och uppgift.

En röd vinbärsbuske blev uppspaljerad som blivande insynsskydd till min privata lilla hörna.

Acke och jag, vi har det lite långsamt nu när det "bara" är vi två.

Så vi tänkte så här:

Om vi sår ett greyhoundsfrö...

då kanske det blir en frukt av det fröet till hösten.

Vi ska vattna, gödsla, värma och skugga vår tanke efter bästa förmåga så kanske, kanske...hoppas.

Det unga paret som blev våra grannar för ett tag sedan har dessvärre också genomgått en förlust.

Kampen varade länge och var egentligen rätt ojämn om man ser till storleken.

Men till slut så orkade inte den unga skatan, fast den fick hjälp från sina släktingar.

Fascinerande att jag, som bor knappt 3 km från stadens centrum får uppleva dylikt på grannens tomt.

Lite kluven i mina känslor då jag såg fram emot att få skåda skatungarnas humoristiska upptåg under uppväxten.

Men...hur många skator går det på en sån där pippi?

Den gör sig verkligen så stor den kan för att jag ska backa undan.

Det gör jag så gärna nu när pippin bjudit på så tråkiga men underbart vackra bilder.