Min porslinsblomma har fått fullständigt fnatt.
Lite oönskade kryp och omild behandling för att bli av med dessa belönas på ett märkligt sätt.
Jag vet att den doftar som ljuvligast på kvällen, men ack vad jag tycker den blev vacker mot himlen.
Märklig växt för resten.
Jag måste ligga på rygg på bordet för att kunna njuta av blommorna.
Eller stå med krokig rygg och vrida nacken ur led.
Krokusen, liksom snödroppen (som jag inga har) är ett enormt livstecken efter vinterns långa dödskäftar.
Man blir så glad över deras uppkäftighet i det gråbeiga fjolårsgräset.
Till och med krypen kan uppskattas vid den tidpunkten.
Men jag tror inte jag skådat någon vackrare krokus än den som givit upp för denna säsong.
Så visst är knoppar vackra, men även ålderdomen har sin tjusning.
(Jag hade tänkt en annan rubrik och vissa andra ord om den dalande krokusen skönhet men...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar