Bondläppar och Stadsfolk

Promenadsfunderingar nu när jag blivit bosatt nära stan. Inte så mycket natur att gå i med hundarna nu när det är mörkt när jag slutat jobbet för dagen. Så jag går efter gångvägar som är upplysta och förvånas över saker och ting som jag ALDRIG trodde om stadsbor. För det är sånt bondläpparna gör, har jag hört sägas.

Hur många gånger har jag inte hört nedsättande kommentarer om folk från landet. Förvisso är jag en sk 08 (stockholmare) i botten, men jag har haft fördelen att tillbringa dom flesta somrar på landet hos släktingar. Och trivats bra med det. Så när jag stadga mig blev det landsbygden igen i så där en 20 år.

Jag börjar min tur efter vägen mot ishallen. Ska passera ett övergångsställe som är hårt trafikerat. Ingen tar notis om att jag ska över, trots reflexvästar på både mig och dogsen. Snarare att dom gasar på. Jösses, och där ska barn gå över när dom ska på träningar.

På landet har folk i alla fall saktat in.

Vidare runt stadsturen så slår det mig att det är så skräpigt. Allt kan ju inte ramlat av sopbilarna, eller?

Under den dubbelfiliga motorvägen med dike mellan körfälten går en gångtunnel. Där ligger det ett par vita trosor med bajs i. Liksom inte trasiga solkiga trosor utan rätt fina.

Enda skiten jag sprungit över på landet har varit från djur. Kor, hästar, rävar, älgar och så vidare.

Så int vet ja...men nog tror jag att jag hellre är en bondläpp än fint stadsfolk.

Men det gäller ju inte alla, för det finns bra stadsfolk likväl som dåligt landortsfolk. Som sagt, bara en promenadsfundering.


Min blommrabatt innan jag tog fram lien.



Nu är den tuktad och väntan på våren kommer kännas extra lång i år, då jag längtar att se resultatet och vart jag gjort fel.





Fåglarna uppskattade sitt bad jag gav dom. Min härliga rabarber bjöd på bladet till gjutform och röret fann jag i långgräset efter förra husägares byte av avloppsrör. Återvinning gillar jag. Stenen är en bit från orginalyttertrappan till huset, som även den låg och skräpade i en jordhög.