Ett ihärdigt hällregn följde med oss på resan upp till detta mäktiga fall.
Vädergudarna var vänliga nog att låt det bli uppehåll när vi gick runt oooohandes och ååååhandes för att beskåda vattnet som flödar över klipporna.
Men vattnet som flödade ner från molnen svor vi över!!!
Märkliga varelser vi är vi människor.
Detta var vad som mötte oss när vi kom nergåendes på den väl upptrampade stigen från parkeringen.
Sockertoppsgranar naturligt formade.
Utsiktsplattan (som gjorde så jag höll på att kräkas och vilja krypa baklänges in på alla fyra) ger närhet till vattnet i form av ett finfint duggregn, så mjukt och lent.
Skulle jag haft modet att stå kvar någon längre stund hade jag nog fått futkskador.
Inte blev min svindel nå bättre när jag vände mig om för att gå in i till fastare mark.
Så här på bild ser jag det vackra ,men när jag stod där snurrade allt.
Tack Inlandsisen, tack Allemansrätten och ett stort TACK till alla ni som protesterade högljutt mot ett kraftverksbygge på denna underbara plats.
Tänk om ni inte gjort er hörda.
Kl 20:00 grillades det och solen glimtade fram, högt upp på himlen.
Efter disken (slänga papptallrikar i en soppåse), kurade vi ner oss under goa täcken och en önskan om mer stoppning på rumpan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar