Spela teater?

Bara att inse att jag måste vara väldigt bra på det.
Sitter och funderar på om jag ändå inte ska ta mig till Dramaten och söka för någon roll.
Varför?

Jag var på föreläsning genom jobbet på onsdagen förra veckan.
Där träffade jag en uppsjö av forna kollegor.
Ungefär så här lät det:

Hej, hej, är det bra?

Ja oja det är kanon.

Du ser så pigg ut. Har du nå knep?

Vart jobbar du nu?

Jag är kvar där och där. Och allt är sig likt hos er?

Jaaa.

Kul att ses i alla fall.

Meen vad roligt att ses. Saknar du oss?

Ha det så bra och jobba lugnt.

Och en väldig massa flera glada, pladdriga möten.

MEN...

Ingen såg igenom min fasad.

Längst in i min innersta vrå så gråter jag av rädsla, kvider av känslomässig smärta och vrålar av ilska:
VARFÖR??? VARFÖR JAG???

Fast jag borde vara van med teatrandet vid det här laget.
Teater har jag spelat, med mina för länge sedan kollegor i annat yrke än det jag har nu, under väldigt pressade former.
Inte så lätt att ha en hel restaurang med gäster och ge en middag med tillhörande, underhållande teaterföreställning och veta, att i "våran" by är det totalt kaos efter en otäck skolbussolycka.
Vi vet att det finns omkomna och ett stort antal svårt skadade men vi vet inte vilka.
Ut och servera mat, dra några repliker, ut i köket, gråta en skvätt och hålla om varandra och sen ut igen. Hela kvällens nästan 3 timmar långa middag.
Det gick ju.
Gästerna var nöjda och märkte inget av våra kval.

Men nu är det bara JAG som spelar, för att inte släppa in någon i mitt skal.
Åker på jobbet på torsdagen.
Ingen som inget vet, märker heller ingenting.
Det finns dom som vet och dom är underbara.
TACK ALLA NI UNDERBARA,
som stöttar mig nu när jag känner mig så liten och inte ett dugg modig.

Men det känns bättre nu än förra veckan.
För nu börjar det hända saker och jag har börjat tänka lite mer klart.
Och inser att det är väldigt, väldigt många som blir helt friska efter bröstcancerbehandlingar.

Heidi, min nya lekkamrat

Jag vill gärna ha en provdocka.
En som där ni vet som alla proffsen har.

Men jag är felkomponerad.
Jo det är helt säkert, med storlek 38 upptill och 44 nertill så håller jag inte måttet.
Alltså måste jag ha två provdockor och först prova upptill på den ena, för att sedan krångla av allt med nålar och sånt för att prova nertill på den andra.
För att inte tala om att jag måste slanta upp med i runda slängar 4000 kr.
Hmmm...näää, det gör jag bara inte.

Tjurade ett tag och funderade.
Jag ska tusan linda in mig i tidningspapper och tapetklister, så det så.

Satt och sökte runt i cybern efter information om någon annan provat det.
Jodå, det finns.
Men det finns ett bättre alternativ.

SILVERTEJP

Sagt och gjort.
Inköp av två rullar silvertejp, en säck kuddstopp, en julgransfot.
Hemma hade jag en bit plywoodskiva och en gammal mormorsstång.
Kostnad?
350 Kr.

Så min underbara sambo tejpade in mig en fredagkväll.
Första lagret gick bra, så även det andra men när det tredje åkte på då kände jag mig rätt stel.
Dessutom så hotade sambon med att lämna mig så där.
Men det gjorde han inte, snäll som han är.
Han klippte upp det hela längs med ryggradslinjen, så jag kom ut igen.

Lite trix och mix men vips så var allt på plats.
Mormorsstången genom hela dockan, fastskruvad i julgransfoten.
Lätt att flytta på och lätt att gå runt.
Jag såg att det fanns dom som satt en galge vid halsen.
Men för min smak har det blivit för vingligt.

Och så inbillade jag mig att det man provar ska halka runt på silvertejpen.
Så ett inköp på dubbelhäftande mattejp (50 kr till) och några stuvbitar fleece gjorde susen.

Så nu är min Heidi klar för äventyr.

GRAND FINAL

blev middagen hemma hos oss, den där allra sista dagen på 2011.
Vi tycker väldigt mycket om mat båda två, och jag tycker det är lika roligt att laga mat till oss dom få gånger vi äter middag tillsammans.
Det brukar inte bli mer än 4 gånger i månaden när vi arbetar.
Bäst att passa på att frossa då.

Räkor med avokado och mangosalsa.
Sött, salt, syrligt och hett.

Helstekt kalkonbröst, sötpotatismedaljonger, enkel gräddsås, ruccola och tranbärsgeléfyllda plommontomater.

Inkokta päron, rostade hasselnötter och vaniljgrädde.

En lätt början och lika lätt avslut med en lite tyngre rätt i mitten.
Det borde varit lite färg på päronen men...nu hade jag inte det hemma :D.
Och det kvittade faktiskt för vi blev väldans mätta ändå.

GOTT NYTT ÅR

önskar

jag er alla

God Jul
önskar jag alla

Besatt av GRAFFITI ???

Vid min ålder?
Jo, en aning då.
För jag tycker det är så himla grant med alla vackra färger.
Vilken konst vi får beskåda...helt gratis.
Jag menar gamla graffitin, inte den nya som i mina ögon bara är kludd och fula ord.
Fann en massa bilder på en sida från ett annat land.
Någon måtte gilla Rock´n Roll där, för det fanns tre olika motiv med ordet "ROCK".
Jag fastnade för den med mest färger och rotade fram garnstumpar från alla hörn i mitt hobbyrum.
Mot väska nr 4.

Ett smått galet projekt men...

bara att köra på.

Färdigstickad.
Bara resten kvar.
Men Rock´n Roll?
Nja, när jag suttit och stickat så har tankarna flugit och vips så landar en stjärnklar tanke.
Hahahaha, jojo, där fick ju jag för mitt enkelspåriga tänk.

Insida må ju matcha utsidan, färgmässigt sätt alltså.

Vart målar man ofta graffiti?
Vad ska det vita på väskan föreställa om inte...?
Jupp, en stenvägg, och ofta målas graffitin på dessa väggar.
Självklart va?

JAG...i lokala tidningen?

Jo det är sant.
Så detta blir ett helt och hållet ett stort EGO-inlägg.
Jag fick ett mail om förfrågan om jag ville vara med i en artikel som heter "Jag och min/mitt".
Reportern hade av en slump funnit min blogg och sett mina väskor, och tyckte dom såg spännande ut.
Hmm, vill jag det?
JAAAA, det vill jag.
För jag trodde det skulle bli en liten blänkare i något hörn av tidningen.
Så kom dom, reportern och fotografen, en torsdag.
Det kändes rätt så avslappnat, fast ibland kändes det som om paparazzi var i mitt hus.
Men han var jättebra fotografen.
Lugn och sansad.

Så här såg det ut på första sidan på våran lokala tidning:

I alla fall längst ner till vänster.

Själva artikeln blev kanon men min skanner tog inte hela sidan.
För det var faktiskt ett helsidesreportage.