Ristafallet och dess ö

Vår resa fortsatte mot Ristafallet som bjöd på uppehåll.

Mitt i fallet finns en ö som är fridlyst, så fallet kan ses antingen från norra sidan eller södra.

 Och här svänger älven tvärt till höger, vilket jag inte förväntade mig.

 Härifrån ser man fallets delning.

 Den är vacker vår natur.

 Resan fortsatte mot nästa mål.

Tännforsen i regnig skrud

Ett ihärdigt hällregn följde med oss på resan upp till detta mäktiga fall.

Vädergudarna var vänliga nog att låt det bli uppehåll när vi gick runt oooohandes och ååååhandes för att beskåda vattnet som flödar över klipporna.

Men vattnet som flödade ner från molnen svor vi över!!!

Märkliga varelser vi är vi människor. 

Detta var vad som mötte oss när vi kom nergåendes på den väl upptrampade stigen från parkeringen.

 Sockertoppsgranar naturligt formade.

 Utsiktsplattan (som gjorde så jag höll på att kräkas och vilja krypa baklänges in på alla fyra) ger närhet till vattnet i form av ett finfint duggregn, så mjukt och lent. 

Skulle jag haft modet att stå kvar någon längre stund hade jag nog fått futkskador.

 Inte blev min svindel nå bättre när jag vände mig om för att gå in i till fastare mark.

Så här på bild ser jag det vackra ,men när jag stod där snurrade allt.

 Tack Inlandsisen, tack Allemansrätten och ett stort TACK till alla ni som protesterade högljutt mot ett kraftverksbygge på denna underbara plats.

Tänk om ni inte gjort er hörda.

 Kl 20:00 grillades det och solen glimtade fram, högt upp på himlen.

 Efter disken (slänga papptallrikar i en soppåse), kurade vi ner oss under goa täcken och en önskan om mer stoppning på rumpan.

Uppladdning och urladdning

Vår underbara Harry ger mig så mycket uppladdning genom sitt härliga sätt.

Och sitt behov av att vara ute i naturen.

En tur till mitt ena uppladdningsställe.

Fågelreservatet som även är beteshage för dessa köttdjur.

Ibland är det bäst att bilden får tala och låta fantasin flöda.

Liten och skör stod den där i all färgprakt.

Jag har ett galet projekt på G.

  

Har länge drömt om att göra ett kakfat.

Nu har jag gjort ett som jag ska fylla med lite kakor.

Sen beger vi oss, kakfatet och jag, till en vän som ska hyllas.

Borttappat

Tappat min inspiration till det mesta i hantverksväg.

Någon som sett den?

Jag har sökt efter den både här och där.

I mitt hjärta... 

 

i det enformiga... 

i det kaotiska...

i det gyllene...

i snårskogen...

bland allt det vackra...

i alla möjliga skrymslen och vrår...

 men näääe, hittar den bara inte.

SUCK

En annorlunda fågelskådning

Stornäsets träskmarker breder ut sig, fuktigt, kyligt, vilt och fullt av mystik.

Åh se där, där är han ju, min prins.

Kysser dig gör jag sen, sen när jag är klar med dagens utforskning.

 Ett par ensamma fjädrar fladdrar i vinden som är rätt hård men inte obehaglig.

Den, vinden, för med sig den underbara doften av salt och tång rätt in i min näsa.

Jag bara står still, njuter och låter lungorna fyllas med havsluften gång på gång tills jag känner mig lika fri som en av alla dessa individer som bosatt sig här i våtmarken.

 Men även denna underbara plats har sina mörka sidor.

Men vackra sidor på sitt sätt.

Efter en lång tur med lite annorlunda syn på fågelskådning så börjar tiden bli mogen för hemfärd.

Min prins väntar ju på att jag ska ge honom liv...

...men...hur kunde detta ske?

 VEM?

Vem glömde STÄNGA grinden???

Västanåfallet

Citat från Länsstyrelsen sidan om ett av våra smultronställen:

 "Genom det vackra Västanåfallet kastar sig Eksjöåns vatten utför Mjällå-dalgångens branta sluttningar. Den sammanlagda fallhöjden är över 90 meter och naturen runt fallet präglas av bruksmiljön där vattnets krafter tidigare tagits i anspråk."

I giraffens tecken

 Att jag är en giraffsamlerska har inte undgått mina närmaste.

Så här kände jag mig igår efter en trevlig kväll i rockabillystuk.

Fann ett underbart tyg hos http://www.tyg.se/ OCH till ett underbart pris dessutom.

Så klart att det funkar som bakgrund till mina egenfärgade ullgarner.

 

 Hade kvar lite fodertyg från ifjol, det passade bra till att fodra huvan med.

Jag gillar inte huvor där sömmarna syns.

 En giraffonepice är härligt att krypa in i när kvällen kommer och jag är trött efter en dag på jobbet och den dagliga timmesmotionsrundan med Harry.

Hittade en härlig stuvbit hos http://www.wahlmantextil.com/ .

Den fick bli en enkel vardagströja.