Jakten på giraffer finns alltid i min skalle.
Och fast jag kollade på Frösö´s hemsida att inga giraffer fanns där, så ville jag nog in en vända ändå.
Och trots att jag inte gillar att se alla magnifika djur i konstiga miljöer så blev det ett besök.
En apa satt i en rätt mörk inhägnad med fönster högt upp, blicken i dennes ögon...nä fy, jag lägger då inte ut den på bild.
Den fick mig tårögd.
Denna herre hade förmånen att få vara utomhus och tigga godis.
Och denna såg mest arg ut, fast det gjorde alla i den buren.
En plastflamingo, sa jag till min goa Anders.
Hahaha, då rörde den på sig.
Unggrabbarna gnabbas även i denna flock precis som hos oss människor.
Han blev lite sur på mig.
Sa att han faktiskt hade velat kamma sig först.
Shiba?
Näe, Dingos.
Och ungarna som sprang fram och åter utanför buren trodde vildhundarna lekte men...
...kollar man blick och kroppshållning på djuren så hade jag inte velat tappa in nått barn där.
Dagens sötchock.
När vi kom så hade Harry brev i lådan från sin kennelmamma.
