Tusen tankar och några funderingar

Det har varit många tankar och ännu fler funderingar under sensommaren och hösten.
Om hur folk egentligen är.

Nejnejnej, inte alla, men vissa.

Då jag har tystnadsplikt på mitt jobb kan jag inte dryfta så mycket men...
Verkar som om lagar OCH regler är TILL för att brytas, i vart fall för en del. Jag tänker tillhöra samma liga ett tag, litegrann i alla fall.

Jag arbetar som personlig assistent, vilket BORDE vara ett OK jobb. Men det finns alltid faktorer som gör att det blir SKIT.

En är kunden, som säger så mycket fula, runda ord till oss assistenter, och kallar oss för ännu mer saker, så skulle jag skriva det här så skulle ni som läser det rodna resten av era liv. En standarfras är: assistendjävel, du är helt IQ befriad. Du är så dum i huvudet så det är synd om dig. Eller så kan personen ropa på en att man ska komma, tassar fram på tå till individen som vrålar: FAR ÅT HELVETE, försvinn härifrån. Bäst är ändå när människan vrålar att man ska andas åt den.

Inte blir bättre av att det visar sig att det finns någon som tycker att allt, precis allt jag gör och säger är fel, då är det inte skoj längre. OCH det är INTE personen jag tar hand om som klagat. Jag är helt oduglig. Jag vet inte ens hur man knyter ihop en soppåse. Och framförallt inte hur man tar hand om en person. Ser till att den är hel, ren, mätt, torr, glad OCH fått medicin OCH sjukgymnastik. För ingen är SÅÅÅ sjuk som den här människan som jag ska vara en förlängd arm åt, inte sjuksköterska. Ändå har jag jobbat med dom som varit riktigt sjuka.

Jo visst är det så, en assistent ska vara en persons förlängda arm. Ta på strumpor, dusch, se till att maten hamnar i munnen och inte på golvet osv. Assistenter ska INTE hålla på med sjukvård om det inte uppgivits i ansökan. Vilket definitivt det inte hade gjorts i det här fallet. För då har jag aldrig sökt tjänsten.
Dessutom så tyckte vederbörande, klagande person att det var SÅÅÅ bra att jag kan säga ifrån när det behövs, "riva i lite", så sa personen.
Det HAR jag gjort, till den som har förtjänat det. För jag är sån, kan inte bara tiga om saker som är fel och inte rädd att ta upp det personligt, utan att brusa upp dessutom, bara lugnt och stilla uttrycka min åsikt.
Och det var INTE bra alls upptäckte jag.
Men om en person är och pillar med mediciner som en annan person ska äta som sköterska delegerat ut till mig...ja då SKRIVER jag faktiskt en avvikelserapport OCH kontaktar berörd sköterska och chef och överchef OCH kräver att det MÅSTE ske en förändring.

Så blev jag obekväm...

Nåväl, jag är inte så bangen så jag tog och sökte några andra jobb. Närmare bestämt tre stycken. Av dom tre fick jag komma på intervju på två.
Kul, fast ett tackade jag nej till då jag kände att det var fel personkemi. Det andra tackade jag ja till.

I samma veva som blir jag uppringd av ett annat assistansbolag som vill ha mig som personal hos en person. (Jösses, jag behövde inte ens söka jobbet!!!!)

Jaha, där sitter jag med två jobb. JAG ALLTSÅ, som det bara är FELFELFEL på. Fattar ingenting.
Inte mår jag sämre av att distriktssköterskan anser att min nuvarande arbetsplats gör en kompetensförlust när jag slutar, eller att poolpersonalen anser att det är få som kan uppträda så professionellt mot en kund fast man bara blivit utskälld.

Känns, ursäkta mig, JÄVLIGT SKÖÖÖÖNT. Med tanke på att jag även varit sjukskriven två veckor för jag mått dåligt över allt som varit.

Det är sällan eller aldrig jag varit på en arbetsplast där det pratats så mycket skit, där det varit som osämja om precis allt, där det varit så negativitet och ingen, jag upprepar, INGEN gjort något. Ingen chef, ingen överchef, inget fack, ingen personal.

Så jag börjar det nya året med nytt jobb.