Nu får det vara nog

Vilken nedrans skitvecka det har varit. Började förra veckan. Underbara Anders skulle åka till jobbet på morgonen och jag var ute med hundarna på morgonrundan. Jag hör ett klonk-ljud men tänkte inte så himla mycket på det mer än att jag trodde Anders släppte på handbromsen. Den sitter ju på golvet på dessa gamla amerikanare, så det blir gärna ett speciellt ljud då.
Fick ett sms av honom senare på dagen. Han hade naturligtvis kört in i bilen bredvid. Repat och bucklat lite på bakdörren och skärmen på sin bil.
Den andra bilen? Jo den tillhör min balkonggranne. En kille som Anders känner sedan flera år tillbaka. Och det är ju även den en amerikanare. Så anders ringde till honom och talade om vad som skett. Tur i allt är att det tog endast på kofångaren på den bilen. Det är ju som tur är gedigen plåt i dessa gamla bilar, inge fjollplast som i dagens bilar. Bara att gnugga bort färgen från Anders bil. Puh, vad skönt.

Därefter fick jag samtal från det assistansföretag som jag skulle ha blivit anställt hos. Just det...skulle blivit. Brukaren har fått något fnatt och blivit oense med företaget och vägrar ha med dom att göra. Brukarens anhöriga skulle försöka få henne att ta sitt förnuft till fånga under helgen. Får besked på måndag morgon. Det blir inget jobb.
Jag blev jättearg på den stackars karln från företaget som ringde och lyckades gorma: Att vilken jävla tur jag inte hann ta tjänstledigt i 3 månader. Då har ja ju för fan blivit utan lön. Skulle ni betalat mina räkningar?
Sen sansade jag mig lite och bad honom förstå min frusteration, vilket han gjorde. Så jag blir kvar ett tag till, tills något annat dyker upp...om jag vågar prova något mer vill säga.

Min bil har läckt in vatten i framrutan. Så min underbara bilkunnig Anders skulle fixa det i helgen. Det var bara att ta bort listen och lägga silikon där och sedan tillbaka med listen. Enkelt, eller hur?
Men se, det ville inte bilen. Rutan sprack på passagerarsidan en bra bit...sucka...
Just nu när min plånbok var för tunn för någon självrisk. Får hoppas att det löser sig nästa månad.

Nu borde det räcka tycker man ju...men...icke.

Var ledigt hela måndagen så jag var aldrig i närheten av parkeringen. I väntan på min bil´s rutlagning så ska jag ha Anders volvo. Fint. Den är trygg och bra. Men som sagt, jag var aldrig i närheten av bilen under gårdagen.
Så när Anders kommer till mig efter sitt jobb så ser han att bakrutan är helt söndersprucken. Jag går också ut för att titta. Mycket riktigt, det var som mjölk över hela rutan.
Vem har haft sönder den utan att gått in i bilen och stulit stereon?
Jag ser mig omkring och ser att dom röjt med röjsåg efter gångvägen bredvid parkeringen.
Just det, ingen annan förklaring än att det flugit en sten på rutan.
Synd bara att ingen sett det hela och hört av sig, för jag vill verkligen inte tro att den som kört röjsågen skitit i att höra av sig. För i så fall är det dålig stil.

Så hela denna förmiddag har gått åt till att få tag i berörda chefer på det stället som har haft röjningen där. Lyckades till slut att hitta rätt. Men vid det laget var jag så uppretade att jag hade väldigt, väldigt svårt att vara artig och snäll. Tror det gick så där, jag skämde nog inte ut mig helt i alla fall. Bara att hoppas att dom nu står för allting. För det är ju faktiskt en allmän parkering bilen stått på.

Men nu får det faktiskt vara helt nog. Blir det mer skit tror jag att jag får ett sammanbrott.