måndag 5 oktober 2009

Utmärkelse från Mormor´s Bod

Jösses, innan jag fick bilden på plats...hahaha...nästan hela min lediga dag gick åt ;).
Fick denna utmärkelse av Mormor´s Bod. Ska försöka mig på att få till 10 saker om mig som kanske inte så många vet om.

1) Jag började jobba vid 16 års ålder som lärling i ett travstall. Där var det 6 dagars arbetsvecka. Jag började 0600 och slutade 1600, utom på torsdagar då det var trav och slutade när alla åkt hem. Jobbade antingen lördag eller söndag på helgen. Tränade, mockade, skötte om dessa vackra djur. Men spelade dock aldrig på travet. Jag gillar hästar, inte travsporten. Slutade där för att börja steka hamburgare med bättre betalt.

2) Rastlös och arbetslös stövlade jag in på sjömansförmedlingen ( det hette så förr, arbetsförmedling för sjömän). Frågade om det fanns något jobb som kock. Jag gillar ju mat och hade ju stekt hamburgare i ca ett halvår. Fick jobb samma dag på en liten båt med en besättning på 6 personer. Stackars sjöbjörnar, alla från Skåne utom en styrman som var från västerås. Jag var utrustad med min kokbok och glatt humör. Men någon utbildning hade jag inte. Sjösjuk dessutom så det förslog. Två månader stod jag ut sen gav jag upp. Funkar inte att laga mat när man mest bara kräks. Fick i alla fall ihop pengar till mitt körkort. Fick även äran att uppleva forna öst-tyskland. Något som satt sina spår i min själ. Att jag som 18-åring kunde handla julklappar till min mamma och mina två syskon, åka taxi och gå på restaurang och äta gott kött med vin till för ynka 100 kronor. Medan jag såg befolkningen stå och köa för en enda liten limpa som skulle räcka en hel vecka. Vad jag skämdes. Inte heller så kul när vi skulle avsegla och jag låg och sov. Väcktes av att en miltär med dragen k-pist drog av mig täcket och sökte igenom hytten efter eventuella gömda flyktingar.

3) Flyttade hemifrån när jag var 17 år. Blev mamma första gången vid 20 års ålder. Ensam mamma då och forsatte med det tills jag var 22 år. Träffade min före detta man då som jag fick 3 barn med. Min ålder vid dom födslarna var 23, 26 och 29 år. Separerade vid en ålder av...jahaja...hur gammal var jag nu? 42 tror jag nog att jag var, eller 41 kanske. Jag minns inte så noga.

4) Har gått en grundkurs i svetsutbildning i min ungdom och hade träslöjd i skolan.

5) Var "sommarbarn" hos släktingar med jordbruk som liten. Det satte sina spår så jag blev själv jordbrukare när jag var runt 30 år. En mindre gård med en mjölkko, en och annan kalv, några får och en del fåglar. Så mina barn har vuxit upp på opastoriserad mjölk och obesiktad kött och ingen av dom har varit allergiska. Ibland har dom velat haft kyckling till middag. Ja, då har någon tupp strukit med. Det kallar jag färskt kött. Dom, barnen, har dessutom fått stå ut med att ha en mamma som alltid varit hemma. Inga hyss har kunnats göras hemma hos oss. Trååååkmamma. Fast dom har fått trolldegat, sockerkaksbaka, dajmkokat m.m. öevr hela köket tills dom lärt sig att mäta, vispa, röra och grädda rätt. Nu kan alla mina barn baka sockerkakor som är sååå goda.

6) Började tidigt med att virka mormorsrutor och sedan har det bara fortsatt. Har försökt att driva ett företag där jag stickade tröjor på maskin. Men jag är på tok för dålig försäljare. Har väldigt svårt att ta betalt och svårare för att marknadsföra mig då jag tycker det låter som skryt. Typiskt kvinnosyndrom har jag fått lärt mig i efterhand. Har i alla fall kvar min stickmaskin men inte så mycket tid över för den. Fast vi har ett särskilt förhållande till varandra. Jag brukar montera upp den, putsa den och stryka med handen lite ömt över den och tänka: En annan dag ska vi jobba ihop.

7) Har haft en stor amerikanare med största orginalmotorn i. Många killar som blev irriterad på den där bruden som körde ifrån dom i trafikljusen. Jaja, man får inte det men nu är det så länge sedan så det är glömt. Nästan då *L*. Gjorde en massa svarta streck på gatan efter bakdäcken, med en väldig massa gummirök därtill. Och alltid två streck. Oj, vad det var kul.

8) Har spelat klarinett i några år när jag gick i skolan. Min mamma uppskattade inte när jag skulle öva. Vi bodde ju i lägenhet. Så det var bara att lägga ner, för grannarnas skull.

9) Är fullkomligt galen i lila. Har haft lila och svart i mitt sovrum så länge jag kan minnas. Utom en period när jag målat väggarna med filmjölk och färgpigment. Målade savann och regnskog med zebra och giraff betandes. Svårt att förklara. Hade bambukäppar i taket med spottlights och en passionsfrukt slingrandes efter mest hela taket.

10) Vill och ska så småningom ta mig till Norge för att jobba. Ska se till att bli sambo först. Med min underbara Anders. Oj vad jag saknar honom, fast han bara är på jobbet *L*. Sen ska jag prova lyckan i vårat grannland. Men har en önskan om att kunna pendla. T ex 10-14 dagars jobb och lika mycket ledigt. Bara att avvakta tills världsekonomin är stabilare. då är det lättare att få jobb och dessutom kunna ställa lite krav.

tisdag 22 september 2009

Inget är som väntans tider

Men det får nog finnas gränser. I alla fall då det gäller...CHOKLAD...hahaha. Jag är tokig i choklad.
Tänk er en kopp mycket gott och spännade thé, en underbar choklad till det, givetvis rumsvarm, en stickning eller en god bok. Det är mumma det...ojojoj...

I väntan på att bytet garn&choklad får jag nog tröstäta min favoritkaka. Den underbara romchokladkakan. Stor efterfrågan har det varit på receptet. Lika bra att jag delar med mig. Men glöm inte att man bara får äta den här kakan med STOR njutning. Och inte varje vecka, endast när man verkligen gjort sig förtjänt av den.

ROMCHOKLADKAKA

Ta ett bakplåtspapper och klipp till en cirkel som täcker både botten och kant i en flat sockerkaksform. Ungen vrids på till 175-180 grader.

Blanda alla torra produkter i en skål:
3 dl strösocker
1 1/2 tsk bakpulver
3-4 msk kakao
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

Blanda all kladdiga produkter i en liten skål:
150 g smält margarin
2 st ägg
1 1/2 dl hett vatten
ca 1/2 tsk arrakessens

Slå det kladdiga över det torra och rör om till en slät smet, tippa i formen och grädda i ca 50 min.
vänd uppochner på fat, dra av pappret försiktigt och låt svalna riktigt under formen.

Glasyr:
2 dl florsocker
4 msk kakao (el mer om så önskas)
2-3 msk mjukt margarin
arrakessens efter behov och smak, kanske 1/2-1 tsk (provsmaka vettja).
Kan tänkas att det behövs mer eller mindre margarin. För mig blir det olika varje gång.
Rör ihop glasyren slät och smaka av med arraken, bred på kakan när den svalnat helt.

Garnera gärna med spritsade gräddrosor och hallon eller jordgubbar.

Ååååh det är så syndigt gott...

söndag 20 september 2009

Men hur gick det till?

Hahaha, jag måste vara den mesta korkade när det gäller den cybervärlden. Satt och skulle försöka få till att jag skulle följa lillesyrrans blogg. Men jag fick in mig själv på något konstigt sätt....

Och inte blir jag av med mig heller hur mycket jag än tryckt på alla knappar o tangenter. Jag blir TOOOOOOKIIIIIG.

Har ni sett grabbarna i Tjuren Ferdinand? Jag börjar känna mig så.
Jag sliter mitt hår står på knäna framför den f-annade burken och VRÅÅÅÅÅLAR: STÅNGA MIG!!!!!!!!!!
Snart slänger jag mig på golvet och brister ut i raseriets bittra tårar.
Eller så tänker jag så här: Ääääsch va f-n, låt skiten vara så länge. Det ordnar sig någon annan dag.

Hmm, känns som det senare alternativet är mer JAG nu för tiden. Till skillnad mot när jag var yngre. Just det, YNGRE. Inte ung.



Lite balsam för själen



Och fiskarna i havet

torsdag 17 september 2009

Tystnaden är stor så stor

I alla fall från min sida. Har och är rejält förkyld. Inte sååå mycket förkylning så jag snörvlar hela tiden men en envis hosta och energin? Vart tog den vägen? Jag är helt orkeslös. Fattar inte hur jag ska orka jobba på måndag.
Har varit sjukskriven sedan i onsdags förra veckan. Men nu får det tusan vara nog. Det kryper i kroppen men sen blir det inge mer. Ska försöka få fart på den igen. Kroppen alltså...eller sitter det i knoppen?

Har haft finbesök idag. Min dotter med sin lilla prinsessa har varit och fikat med mig. Romchokladkaka...muuuuummmmssss. Det är något alla borde äta vid minsta tecken på förkylning. Inte för att man blir så mycket bättre men bra mycket trevligare att vara krasslig *L*.
Vi väntar in hösten med spänning, mitt barnbarn och jag, för att få tända lite ljus, kura i soffan med god bok (stickning) utan dåligt samvete för att man "måste" vara ute i det fina vädret. Vi har ju laddat redan som ni ser.

måndag 7 september 2009

Jag har berikats...igen...

Ojojojoj, nu har det hänt en hel del i min värld. Vette tusan vart jag ska börja...hmm...

Hur som helst så hör jag inte till dom som gräver ner mig så fasligt länge över missöden. Som tur är. Rutan är betald av företaget som orsakade skadan. Fler jobb dyker upp så småningom. Min bil ska vi ställa av tills vidare. Spara till mina barnbarn kanske *L*. Vem vet? Inte jag just nu i alla fall.
Känns som om jag har en del personer att svara till här i min blogg. Ska ta itu med det under veckan. Bara haft en formsvacka som vände i fredags. Varför? Jag kommer till det snart, jag sparar alltså det bästa till sist.

Tog en tur till havet i söndags med hundarna och "underbara" Anders. Han valde naturligtvis att vara fotograf så jag har inga bevis på att han var med *L*.


Så här såg vi Sundsvalls stad några mil söderut vid trevlig kustremsa. Populärt utflyktsmål för många, fast inte just där vi var och gick. Finns en restaurang som är berömd för sina siksmörgåsar i närheten.




Som tur är går det bra att zooma lite.









Fann en hel del av guldbär också. Jo, dom är sin vikt värda i guld när det gäller c-vitaminhalten. Har lite kvar sen ifjol men bra att fylla på förrådet. Tänkte hundarna skulle få var sitt bär varje dag under vintern. Det täcker dagsbehovet av c-vitaminer mer än väl med ett enda ynka bär. Lite sura i smaken och luktar riktigt gott.


Några härliga bilder på mina vildar blev det också. Tror dom får tala för sig själva.



















Men nu till det bästa av allt...får jag presentera FABIAN:


Jomenvisst, i fredags blev jag stolt farmor till denna guldklimp. Helt underbart. En härlig liten prins. Så nu har jag 2 underbara barnbarn. Åååh, vad dom är goa. Nu längtar jag till onsdag när jag ska få se klimpen igen.

tisdag 1 september 2009

Nu får det vara nog

Vilken nedrans skitvecka det har varit. Började förra veckan. Underbara Anders skulle åka till jobbet på morgonen och jag var ute med hundarna på morgonrundan. Jag hör ett klonk-ljud men tänkte inte så himla mycket på det mer än att jag trodde Anders släppte på handbromsen. Den sitter ju på golvet på dessa gamla amerikanare, så det blir gärna ett speciellt ljud då.
Fick ett sms av honom senare på dagen. Han hade naturligtvis kört in i bilen bredvid. Repat och bucklat lite på bakdörren och skärmen på sin bil.
Den andra bilen? Jo den tillhör min balkonggranne. En kille som Anders känner sedan flera år tillbaka. Och det är ju även den en amerikanare. Så anders ringde till honom och talade om vad som skett. Tur i allt är att det tog endast på kofångaren på den bilen. Det är ju som tur är gedigen plåt i dessa gamla bilar, inge fjollplast som i dagens bilar. Bara att gnugga bort färgen från Anders bil. Puh, vad skönt.

Därefter fick jag samtal från det assistansföretag som jag skulle ha blivit anställt hos. Just det...skulle blivit. Brukaren har fått något fnatt och blivit oense med företaget och vägrar ha med dom att göra. Brukarens anhöriga skulle försöka få henne att ta sitt förnuft till fånga under helgen. Får besked på måndag morgon. Det blir inget jobb.
Jag blev jättearg på den stackars karln från företaget som ringde och lyckades gorma: Att vilken jävla tur jag inte hann ta tjänstledigt i 3 månader. Då har ja ju för fan blivit utan lön. Skulle ni betalat mina räkningar?
Sen sansade jag mig lite och bad honom förstå min frusteration, vilket han gjorde. Så jag blir kvar ett tag till, tills något annat dyker upp...om jag vågar prova något mer vill säga.

Min bil har läckt in vatten i framrutan. Så min underbara bilkunnig Anders skulle fixa det i helgen. Det var bara att ta bort listen och lägga silikon där och sedan tillbaka med listen. Enkelt, eller hur?
Men se, det ville inte bilen. Rutan sprack på passagerarsidan en bra bit...sucka...
Just nu när min plånbok var för tunn för någon självrisk. Får hoppas att det löser sig nästa månad.

Nu borde det räcka tycker man ju...men...icke.

Var ledigt hela måndagen så jag var aldrig i närheten av parkeringen. I väntan på min bil´s rutlagning så ska jag ha Anders volvo. Fint. Den är trygg och bra. Men som sagt, jag var aldrig i närheten av bilen under gårdagen.
Så när Anders kommer till mig efter sitt jobb så ser han att bakrutan är helt söndersprucken. Jag går också ut för att titta. Mycket riktigt, det var som mjölk över hela rutan.
Vem har haft sönder den utan att gått in i bilen och stulit stereon?
Jag ser mig omkring och ser att dom röjt med röjsåg efter gångvägen bredvid parkeringen.
Just det, ingen annan förklaring än att det flugit en sten på rutan.
Synd bara att ingen sett det hela och hört av sig, för jag vill verkligen inte tro att den som kört röjsågen skitit i att höra av sig. För i så fall är det dålig stil.

Så hela denna förmiddag har gått åt till att få tag i berörda chefer på det stället som har haft röjningen där. Lyckades till slut att hitta rätt. Men vid det laget var jag så uppretade att jag hade väldigt, väldigt svårt att vara artig och snäll. Tror det gick så där, jag skämde nog inte ut mig helt i alla fall. Bara att hoppas att dom nu står för allting. För det är ju faktiskt en allmän parkering bilen stått på.

Men nu får det faktiskt vara helt nog. Blir det mer skit tror jag att jag får ett sammanbrott.

måndag 24 augusti 2009

Färdigställt och nytt projekt

Åter till ett normalt sinnestillstånd och normal vardag. Vilket innebär jobba, äta, jobba, sova, jobba och åter jobba. Jag behöver i alla fall inte fundera på vad jag ska göra med all fritid. För då sover jag mest *L*.
Fast inte på lunchen, då har jag min lunchstickning. Jupp, jag stickar på lunchen efter maten. En del dricker kaffe, en del sover och en del röker, jag stickar. Lunchprojektet består av en härva egenfärgat garn som jag tänker mig i någon slags rutstickning. Svårt att förklara men väldigt enkel att sticka, jag behöver inte tänka ett dugg bara låta fingrarna löpa.








Har även gjort klara mina "krokodilsockar" efter alla sjaluppehåll. Har svårt att färdigställa vissa saker ibland.







Men nu kan jag hålla mig varm om fossingar små. Nåja, fossingar i alla fall, små vette gröne.

Undrar just vad jag ska greja med hemmavid nu då? Kanske jag ska ta och göra klart mina jättestora mormorsrutor? Har tänkt mig några mindre filtar av dom. Närmare bestämt tre stycken. En är det nog lite brått med...hmm...bäst att bänka sig i bästa fåtöljen och TVn, såg att det ska vara en film i normal tid. Den börjar kl 20.00 och slutar till 22.00. Då brukar John Blund komma och prata en massa med mig, om fårräkning och något pulver. För börjar filmerna 21.00 så somnar jag alltid, eller nästan alltid ifrån slutet.