Det händer inte mig...

Hur många gånger har vi alla inte läst om olyckor och elände i tidningar och tänkt: Det händer inte mig.
Själv brukar jag läsa och tänka: Tack och lov så klarade jag mig även denna gång.
Rätt så egoistiskt, jag vet.

Men när jag läste morgontidningen på datorn i söndags förmiddag, jaaa...då kändes det i magen må jag säga.

Det hände inte mig denna gång heller, TACK OCH LOV, men känns bittert ändå. När det är personer jag vet vilka dom är och känner några.

Två bilar i kollision med varandra, från samma adress. I ena bilen omkommer föraren, 19 år endast. Hans flickvän skadades allvarligt. I andra bilen skadades fem personer med lindrigare skador. Men själsliga skadorna visar sig senare som bekant.

Så onödigt orättvist att släcka en ung människas liv på det viset. Ingen idé att spekulera i varför, hur eller så. Bara så himla orättvist. Så mycket tårar, så mycket ångest, så många tankar...

Jag sänder alla mina tankar till hans anhöriga och tänder ett ljus.

R.I.P J