Energitjuvar kan jag INTE skylla på

Bara som så att luften gick ur mig ändå. Ska inte bry mig om varför. Bara acceptera och ladda om.
Fast liiite tråkigt känns det när allt jag orkar sticka är sockar. Jag VILL verkligen göra något annat men finns ingen lust eller fantasi till annat.

När det känns så där motigt, ja då dyker min goa, goa Suss upp med en överraskning Hon måste verkligen kunna läsa mig som en öppen bok, men det gör mig ingenting. Inte när det är hon.

Jo men visst, en ny liten babygiraff med en smörkniv med mitt namn på. Lödskrivet och rättstavat. Inte alla som fixar det :D. Med stavningen alltså.

Sen så fick jag mig en härlig eftermiddag med två underbara kusiner. Mina två prinsar.

Min dotter med prins Fabian som jag är farmor till. Jupp, farmor.












Och prins Eddie som jag är mormor till.

Jag vägrar...

Jupp, han fullkomligt vägrar.
Vem?
Jo, min stora lufs till hund som alltid älskat snö och vinter, men idag vägrar han fullkomligt, struntar blankt i vad jag vill.
Jag bönade på mina bara knän, men snääälllaaa, bara gå ut liiittteee. Du måste ju ut och kissa efter att sovit hela natten.
Nix, han tog med sig min sko och la sig till rätta...jahapp...suck... Men jag tog till ett fult knep så det blev en "mikrorastningssväng".

Vad jag gjorde för att få ut honom? Jag lockade på katten som vi inte har ;). Det går alltid hem.

Dax att bege sig till jobbet igen. Bara hoppas att alla festprissar partat klart så det inte slinter i skallen för några fler i området. Räcker med en yxjakt per januari.
Jo, precis, natttjejerna blev jagade av någon med yxa. Tack och lov att dom har bil när dom är ute och kollar till "våra" gamla.
Ingen skadad denna gång heller och polisen gjorde sitt jobb. Bara hoppas att bruttorna kommer över det hela.

Ska ha min varma gosiga "lunchstickning" på mig idag, nu när jag fått den klar.

Och så fick jag då till slut användning för mina renhornsknappar jag köpte för många herrans år sedan. Matcha garnet kalasbra.

Och tänk så här: Januari brukar vara så här kall, endast sista 10 åren som vi blivit bortskämda med varmare grader och då klaga vi för att det var för varmt för årstiden. Ser fram mot en underbar och varm vår och sommar efter kall januari.

Min mamma, som är öländska, sa till mig idag att det var hemska vintrar när hon växte upp. Mycket snö och många kallgrader. Så pass att hon gick uppepå snödrivorna till skolan, utan att sjunka. Tänkvärt.

Nyårsfirande och barnbarn

Jag har fått finbesök idag av prinsessan Emma.


Hennes "päron" har tagit sig en skoterdag. Emma och jag tog en tur med hundarna i stället. Enkel match då hundarna är såå försiktiga när det är en vagn med. Men jag hade glömt en liten, liten sak...pust...stön och stånk, vad det var jobbigt att hålla samma tempo som jag brukar när jag drog på en vagn...hahaha...bra fettförbränningsstart på det nya året.

På lördag kväll så firade jag och underbara Anders nyårsafton eftersom jag jobbade när det var nyår. Det blev en bit oxfilé, klyftpotatis och grönpepparsås...mums. Gott rött vin till det hela.










Nu är det full fart mot det nya året som gäller. Hoppas hitta ett hus under våren, några planer för våra hobby´s har vi också, Anders och jag. Och att vi båda får behålla jobben vi har, vilket man inte kan ta för givet idag.

Inga nyårslöften avlagda, men en rensning bland sånt som inte är bra för själen är gjort. Ut med allt som stjäl energi och behåll att som ger energi. Sen så har jag fått lära mig ett bra sätt att tackla negativa saker. Att låtsas att det bara rinner av mig...som vatten i duschen. Ska pröva det under året.

GOTT NYTT ÅR

Möt året med nya friska tag

Julen avklarad för denna gång

Min älskade, underbara Anders vet att jag älskar och samlar giraffer.

Vad jag vet om honom är att han är byggmodellsbiloman (vilket ord :D) så det sjunger om det. Undrar om det finns någon värre än han i detta land...ska vara hans bror då. Han har säkerligen i runda slängar runt 350-500 stycken, säger han. Byggda och obyggda. Jag tror att det är betydligt många fler. Jag skulle aldrig ta med mig hundarna hem till honom. Jösses, en svansviftning och vips...ja, resten kan väl alla ana? Dom finns ju överallt, nää, inte på toa, där brukar han lacka dom *L*.
Så han tyckte jag skulle invigas i byggmodellsvärlden på ett mycket, mycket diskret sätt. Ja, se själva...















Nog klarade jag utmaningen galant, för den går både framåt och bakåt som den ska efter beskrivningen.

Jag har haft en lunchstickning under hösten som nu ligger för blockning. Endast stickad på mina lunchraster som jag tycker är på tok för långa. Vad ska jag med en hel timme till? Jag äter på 20 minuter, så det skulle räcka med 40 minuters lunch till mig.
Hoppas få tid att sy ihop den under detta år.

Fyndade garn billigt på www.rusta.se och köpte 8 nystan utan en tanke på vad jag skulle göra med det.
Fann ett trevligt mönster på www.garnstudio.se, men jag förlängde 1 dm på kroppslängden. Mitt i allt insåg jag att garnet nog inte kommer räcka. Men tusan också...garnet var ett tillfälligt parti och kommer inte in mer.
Men vilken tur jag har. Det räckte precis, blev till och med lite, lite över...puuuh.

God Jul till alla goa vänner och bekanta

Nu är det dagen före dopparedan...härligt glad är jag, för nu kan jag andas ut.

Mitt fjärde barnbarn är hemma med sin familj igen. Prinsen fick på tok för höga gulsotsvärden så det blev två sömnlösa nätter när han låg inne på sjukan. Han föddes på en lördag och blev inlagd igen på måndagen. Uppkopplad på sladdar och apparater, sondmatning och EKG, mediciner och grejer, funderingar på blodbyte men han svarade bra på allt så han slapp bytet.
Det är verkligen inte roligt när man kommer in med sitt nya barn och personal sätter kanyl, tar prover och allt vad som är brukligt och den lille, lille bara ligger. Öppnar inte ögonen, ger inte ifrån sig minsta pip...det är då man blir riktigt, riktigt rädd.

Inte blev det bättre av att både jag och min äldsta dotter vaknade vid tre-tiden på morronkvisten och hade magkänslan om att något var fel. Vi ringde varandra så fort vi ansåg att timmen var lämplig och berättade om magkänslan. Usch, vad det kändes kymigt. Som tur var så hade vi helt fel. Så skönt att ha fel.

Men nu är han hemma och pigg och kry. Jag fick ju äran att hålla prinsen när han kom hem, endast 9 timmar gammal. För jag hade tillbringat dagen med hans storasyster.

Jag har julpysslat en del också. Julpaté har tillverkats, men jag kunde inte bestämma vad för sort jag skulle göra. Så jag gjorde en grundsmet och delade upp i tre olika byttor och smaksatte. En med tratt kantareller och enbär, en med oliver och soltorkade tomater och en med vitlök och mejram. Goda blev dom.

Sen så kom dom tre vise männen till mig, men inte på kameler utan giraffer. Till en smått bisarr kyrka där jag färgade glasyren med överbliven garnfärg. Inte såå himla vackert kanske men sällsynt och lite typiskt jag.

Vad ska man säga?

Jag hade jobbhelg i helgen som var. På lördagen kom jag aldrig på jobbet. Varför? Jag var tvungen att vara mormorledig då min lilla Ellinor skulle få sin lillebror.
Fattar ni va? Jag fick mitt fjärde barnbarn på 14 månader. Blev en liten Eddie som ska få en egen historia här så småningom (bara jag får in bilderna från telefonen till datorn).
Jag fick hålla och snusa på honom på kvällen...ujujujuj...tänk vad jag är rik.

På söndagen var det jobb igen. På bordet i våran lokal står det en påse. Nyfikna jag var ju tvungen att läsa vad som stod på lappen.

Men jösses...det är ju till MIG. Vad kan det vara? Vem har ställt påsen där? Varför står den där? Vad är det i den?

Jag ser mig omkring för att kolla om någon står och smyger på mig men ser ingen. Jag gluttar lite försiktigt i påsen med ena ögat...ler en aning...hmm...tänker att jag nog måste undersöka påsen lite mer.

Ser mig om igen, nä ingen ser mig nu heller. Jag petar lite med fingrarna för att se mer av innehållet...oooh...men...vem kan det vara som gett mig sådana saker?

Till slut tar nyfikenheten kommandot och låter mina fingrar öppna påsen och plocka upp innehållet...sak för sak tills påsen är tom.

Där sitter jag och tittar, fånigt leende med endast ett namn på mina läppar: Susanne...bara du kan hitta på något som stämmer såå himla bra på mig. Det är bara du som bemödat dig med att lära känna mitt rätta jag och också bara du som är en enda stor glädjespridare på jobbet.
Enda gången jag får skratta från hjärtat och djupet av magen är när du jobbar.
Tack och tack Susanne för den helt oväntade påsen med innehåll.

Vad det var i påsen?

Wooow, behövs inga ord.