Färgkaskad mot tristess

Tror faktiskt att glada färger hjälper när jag lider av tristess. Mitt i sommaren? Jo, faktiskt så insåg jag att det mörknat när jag går ut med hundarna runt 22-tiden. Suck och ve och tandagnissla. Sååå himla tråkigt. Så därför tog jag och lekte av mig med garn och färger så det stänkte runt i mitt kök, vilket resulterade i att jag blev tvungen att torka köksluckor också. Precis som om inte mörkret var slag nog. Roligt hade jag i alla fall och gladare blev jag när jag satte mig på balkongen med mitt kvällsthè och njöt av färgerna. Rosor, skira blad, maskrosor och himmel som lovar fint väder och en aning blåst föll i mina tankar när jag studerade garnerna.



Kul det här med cybervärlden. Att jag kunde glädja en kvinna med en "gammal" kakburk som jag hitta på en loppis. Posten tjänar nog storkovan på allt porto som frankeras på alla konstiga paket som går som skrymmande brev. Men ibland kan det vara värt det.

Men hur gjorde jag egentligen innan datorn kom in i min värld? För det är faktiskt bara 4 år sedan jag kom i kontakt med internet. Visst hade jag dator innan för bokföring och spel, men internet? Aldrig innanför mina väggar. Det kommer en massa virus och annat skrot genom kabeln och förpestar mig när jag sover. Hahaha, nu är jag en riktigt "datanörd", eller inte. Hur klara jag mig egentligen UTAN dator idag? Måste till och med ansöka om semester via datorn. Hade nog tänkt att länka till "kakburken", men se det är överkurs för mig.

Hur som haver, kvinnan med kakburken. Hon har skaffat sig en ruskigt fin spinnrock. Och en massa andra fynd på loppis. En manick som visst ska användas för att sätta spolarna på när garnet ska tvinnas. Den är så fin i träet. Själv så har jag ett pytteställ för mina spolar. Kanske det handlar om vilken klass människorna tillhört som använt prylarna förr i tiden.