En underbar tid

En underbar tid har jag fått med en tös så vacker, så snäll och så fartfylld. Inte har hon varit min inte, men jag har haft lite del i henne som hundmormor. Min dotter och hennes sambo fick ta över denna tik från en människa i någon stad, som av någon anledning inte ville ha kvar henne. Då var hon 4 år, en dam i sin bästa ålder.
Hon satte min stora greyhound på plats utan att göra så mycket väsen av sig.
Hon kärade ner sig i min storpudel jag hade då. Dessvärre blev åldern ett handikapp för honom så han orkade inte att vara kvar bland oss. Men vilket par dom var dessa tu.
Vi var till Stockholm på stor, stor utställning med "damen". Det var över 80 tikar anmälda i hennes klass. Vad har hon där att göra var det nog många som tänkte, hon som i princip skänktes bort.
Jo visst, men hon fick i alla fall ett 1:a pris och det var det inte många som fick denna dag av den engelska järnladyn som var domare. Tror att det var totalt 20 tikar som fick det. Vilken dag.
Sen struttade hon på i sin takt hemma ända tills hon fick se en katt. Jösses, wow, vilket drag. Alla katter i byn vi bodde då var fartrekordhållare.
Men nu står hennes stol i mitt kök tom så tom. Har gjort så i lite drygt 1 vecka nu. Det gör ont. Varför måste man åldras?
Men tack kära Alice för jag fick äran att lära känna dig.